♥---------------------------------------------------------------------------------------------------♥

 

 

-Nu får ni gå, sa vår lärare Anna. Äntligen! Bara en lektion kvar! Jag packade ihop mina saker och började gå mot dörren.

 

-Amanda! Kan du stanna ett litet tag? jag stannade och suckade.

 

-Visst, svarade jag. Hon satte sig vid katedern och jag satte mig i stolen framför.

 

-Imorgon får vi en ny elev till klassen, sa hon.

 

-Och? frågade jag.

 

-Jag tänkte att eftersom du brukar vara ensam ganska ofta så kan du väl visa honom runt och prata med honom? frågade hon till svar. Jag kollade på henne med sur min.

 

-Visst, fräste jag. Jag hatade när vuxna ger mig extra mycket uppmärksamhet. Som om de skulle fatta något!

 

-Bra! sa hon glatt.

 

-Förresten, du var väldigt duktig på provet! 98 av 100! fortsatte hon. Jag blängde bara på henne.

 

-Får jag gå nu? frågade jag.

 

-Visst, sa hon och buntade ihop pappershögen framför sig. Jag reste mig upp och gick därifrån.

 

 

Nästa morgon var jag på glatt humör. Jag ställde mig framför spegeln. Blek hy, svart hår, nästan svarta ögon och svarta och rosa underkläder. Sedan kom jag ihåg uppdraget jag fick av Anna dagen innan. Det goda humöret var som bortblåst. Jag tog på mig ett svart tight linne och en neonrosa kofta med svarta öron på. Sedan tog jag på mig mina tighta svarta jeans, neonrosa strumpor och svarta tygskor.

Jag gick ut i köket och tog en macka. Ingen var där. Min mamma dog när jag var 8 och efter det blev pappa ett fyllo, så när jag fyllde 14 bestämde jag mig för att bo ensam istället. Jag sparkade ut min pappa ur lägenheten och han verkade knappast brytt sig.

När jag hade ätit upp min macka tog jag ett glas vatten och drack upp det i ett svep. Sedan borstade jag håret och tänderna. Klockan 8 gick jag till skolan.

När jag kom till skolan stod det en kille utanför med ljusblont hår med rosa toppar på vissa ställen. Han såg förvirrad ut och jag hade inte sett honom på skolan förut. Jag antog att det var den nya killen så jag gick fram till honom.

 

-Hej, sa jag.

 

-Hej, svarade han.

 

-Du måste vara den nya killen, sa jag.

 

-Ja, svarade han och kollade ner i marken.

 

-Jag heter Amanda. Jag fick i uppdrag att visa dig runt, sa jag. Jag var inte glad över det och jag låtsades inte vara det heller.

 

-Jag heter.., han gjorde en lång paus. Som om han inte visste vad han hette.

 

-Kevin, fortsatte han.

 

-Tar det så lång tid för dig att komma på vad du heter? slank det ur mig. Jag slog handen för munnen men han skrattade bara.

 

-Ja, ibland kan hjärnan stå still, svarade han och jag började le. Det var länge sedan jag log på riktigt senast. Jag blev överraskad av mig själv. Han log tillbaka mot mig. Han hade ett fint leende. Mitt hjärta började klappa lite snabbare.

 

-Ska vi gå in då? frågade han.

 

-Ja, svarade jag. Vi gick runt hela skolan. Vi fick ledigt första lektionen av Anna så att de andra skulle störa oss.

Till slut kom vi fram till sista stället. Tjejtoaletten på nedersta våningen. Ingen brukade gå dit eftersom de trodde att det spökade där. Jag brukade alltid vara där när något dåligt hade hänt, vilket var ganska ofta.

 

-Mysigt ställe, sa Kevin och tittade sig omkring.

 

-Ja, det är mitt favorit ställe, svarade jag.

 

-Du har bra smak, sa han. Jag log och tittade ner i marken.

 

Vi satte oss i fönstret och började prata om oss själva. Jag fick reda på många saker om honom.  Han var 17 år, han älskade Japan och hade varit där flera gånger, han kunde flytande japanska och han blev mobbad i låg och mellanstadiet för att han såg ut som en tjej. Nu gjorde allt han kunde för att stoppa mobbare. Hans pappa var gitarrist i ett band. När jag frågade vilket band det var sa han bara att det var en hobby som han hade.

Kevin fick reda på mycket om mig också. Jag berättade om mina föräldrar, även fast jag aldrig brukade berätta om dem för någon, min ålder, mina förebilder, min musikstil och så vidare.

Resten av dagen satt vi där och pratade. Jag brukade aldrig skolka egentligen men det var ett speciellt tillfälle och jag ville inte att han skulle glida ifrån mig, som alla andra gjort.

Som tur var hade Kevin lite godis i sin väska så vi slapp gå därifrån för att äta lunch. Vi skrattade och pratade tills klockan var halv fyra. Skolan hade slutat en timme tidigare.

 

-Jag måste gå nu, sa jag.

 

-Kan du inte hänga med mig hem? frågade han.

 

-Visst, svarade jag och log. Vi tog våra väskor och gick.

 

 

♥----------------------------------------------------------------------------------------------------♥

 

 

Det var bara 600 meter från skolan hem till Kevin, så vi gick dit.

Han låste upp dörren och vi gick in.

Han hade en lägenhet helt för sig själv. Vi tog av oss skorna och gick in. Han visade mig runt i lägenheten. På hans diskbänk i köket stod högar med disk.

Vi gick in till hans sovrum. Hans väggar var fyllda med affischer. Han hade en hel bokhylla med CD-skivor. Jag satte mig på hans säng. Han satte på en skiva. En låt började spelas. Han nynnade med i refrängen.

 

-Vad heter låten? frågade jag.

 

-Bulletproof Roulette. Det är Seremedy, svarade han. Jag hade hört talas om det bandet, men jag hade aldrig lyssnat på deras låtar.

 

-Vad tycker du? frågade han när låten var slut.

 

-Den var okej, svarade jag.

Vi började prata om allt möjligt igen. Men efter ett tag kom jag på att jag skulle till min psykolog.

 

-Jag måste gå! sa jag.

 

-Vart ska du? frågade han.

 

-Till min psykolog, svarade jag utan att tänka efter. Jag tittade ner i golvet och började rodna.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Okej förlåt! Jag har inte varit aktiv, jag vet. Jag ska skärpa mig. Nu är det sommarlov och när jag har internet (vilket inte är så ofta) så ska jag skriva. Jag är i stugan som ligger mitt i ingenstans och jag har inget internet här. Med undantag för idag. Min moster är här och hon hade med sig internet modem sak. c':

Och förlåt för er/dig som redan har läst den här novellen, men jag har ingen inspiration. Men som tur är så är jag klar med den här novellen redan, så jag kan bara klistra in från word. c': Annars skulle det ta så lång tid. c: Då slipper ni vänta så mycket ^^ Jag ska försöka skriva på en ny novell medan ni får läsa denna så har jag något till sen! ^^

Hoppas ni gillar den! (: