-Ska vi fortsätta se på filmen nu? frågade han och höll upp en påse popcorn och en flaska Coca Cola.

-Ja, kom och sätt dig! svarade Amanda.

 

 

 

 

♥~11 år senare~♥

★Amandas POV★

-Mamma! Mamma! ropade någon. Jag vände mig om. Amaya kom springandes mot mig. Jag tog emot henne och lyfte upp henne.

-Hej Amaya! Sa jag och pussade henne på pannan. Idag var hennes första dag på dagis. Det var min dotter. Hon hade ljusblont hår och gröna ögon. Hon var ganska lång för sin ålder och blek. Det bleka hade hon fått efter mig.

-Vart är Haru? frågade Amaya.

-Han är hemma med farbror Seike och pappa, svarade jag. Hon sken upp.

-Är farbror Seike och Emma hemma hos oss? frågade hon. Jag skakade på huvudet.

-Nej bara Seike. Emma sitter i bilen, svarade jag och släppte ner henne på marken. Hon sprang iväg mot bilen på sina korta, små, ben. Jag log.

YOHIO, Amaya och Haru. De var mitt liv. Mina änglar.

YOHIO och jag hade skaffat barn när vi var 22 år. Först kom Haru. Han var det första barnet jag någonsin älskat. Tidigare hade jag hatat barn och tyckt att de bara var jobbiga.

När jag fyllde 23 bad jag YOHIO om att vi skulle skaffa ett till barn men det dröjde ett år innan han gick med på det. Då kom Amaya.

-Mamma! Kom nu! ropade Amaya och väckte mig ur mina dagdrömmar.

-Jag kommer, sa jag och log. Jag gick mot bilen. Emma satt med Amaya i knät i baksätet.

-Ska vi åka? frågade hon och log. Jag nickade och satte mig bakom ratten.

-Sätt er ner och spänn fast säkerhetsbältena! sa jag till dem. De skrattade och Amaya satte sig i sin barnstol. Emma hjälpte henne att spänna sitt bälte och sedan körde jag iväg.

-Är vi framme snart? gnällde Amaya.

-Gnäll hjälper inte, sa Emma till henne och log. Jag slängde en hastig blick på Emma i backspegeln och log tacksamt.

När vi kom hem ställde sig Amaya på tå och ryckte i handtaget på ytterdörren. Det var låst.

Vi bodde i ett hus lite utanför Sundsvall. Det var ganska stort, men inte alldeles för stort. Det var ett vitt trähus, med ljusrosa knutar.

Någon låste upp dörren inifrån. Haru öppnade dörren och Amaya kastade sig runt Harus hals.

-Hej Haru! sa hon. Haru var hennes förebild och jag tror att Haru gillade att få så mycket uppmärksamhet.

Haru var Amayas motsats. Haru hade mörkbrunt hår och mörka ögon. Han var lite mer tystlåten, men var glad om han fick uppmärksamhet.

Haru strök henne över håret.

-Hej Amaya, svarade Haru. Amaya släppte taget om Haru och tog hans hand istället.

Amaya och Haru sprang ut i vardagsrummet. Jag och Emma tog av oss skorna och jackorna och följde sedan efter dem.

I vardagsrummet satt Seike och YOHIO och letade igenom gamla lådor med massa saker i som vi inte hade orkat titta igenom. Jag gick fram till YOHIO och satte mig bredvid honom. Han pussade mig på kinden och välkomnade mig hem. Han höll på att leta igenom en påse med gamla filmer och CD-skivor.

-Hittar du något intressant? frågade jag honom. Han skakade på huvudet.

-Bara massa inspelade Seremedy konserter, Och de har jag inga problem med att minnas, svarade han.

-Så hemskt var det väl inte? frågade Seike.

-Inte för dig, nej, svarade YOHIO och skrattade. Han fortsatte att rota igenom påsen en stund.

-Åh! Titta här! utbrast han efter ett tag. Han tog upp en skiva där det stod ”Seremedy turné 2013”

-Vad är det med den? frågade jag. Han tappade hakan.

-Kommer du inte ihåg?! Det var ju den gången du överraskade mig på den sista konserten! svarade han. Han lät rädd.

-Ta det lugnt, jag skojar bara med dig! sa jag och skrattade. Han pustade ut. Seike tog skivan ur YOHIOs hand och satte i den i DVD-spelaren. Det började med ett klipp på Seike som visade kameran runt i deras hotellrum.

När han kom till YOHIOs rum låg YOHIO på sin säng med huvudet begraven i sin kudde.

”And this is what a guy who just left his girlfriend looks like.” sa Seike och skrattade på filmen. Den yngre YOHIO stönade.

-Var det där när pappa var liten? frågade Amaya. YOHIO tittade på henne och log.

-Ja. Pappa var tvungen att lämna mamma ett tag för att åka till Japan och spela på konserter, svarade han. YOHIO var den bästa pappan i världen. Jag var glad att det var han som blev pappan till mina barn.

På filmen började de visa konserterna, en efter en. Tillslut kom den sista. Vi såg när de spelade de fem första låtarna. Sedan blev det knäpptyst och Seike gick av scenen.

-Nu kommer det, sa Seike. Jag log mot honom.

Plötsligt kom jag utflygande på scenen och landade på min mage. Alla började skratta. Jag kände hur mina kinder började hetta.

-Var det där du, mamma? frågade Haru med ett stort leende på läpparna.

-Ja, det var jag. Men jag ramlade bara för att farbror Seike hade ljugit om att pappa hade gjort illa sig, svarade jag.

-Vad elakt! utbrast Amaya. Jag och Seike började skratta.

-Det är okej, de ville bara överraska mig, svarade jag. Our Story började spelas från TV:n. Jag tittade tillbaka mot den och såg när YOHIO stod mittemot mig och sjöng. Jag kände hur nostalgin började komma. Tårarna samlades i mina ögon och rann ner för mina kinder, en efter en.

-Är du ledsen, mamma? frågade Amaya. Jag log och skakade på huvudet.

-Det är glädjetårar, svarade jag. YOHIO lade en arm runt mina axlar och drog mig närmare sig.

-Jag älskar dig, viskade han i mitt öra och pussade mig på kinden. Jag vände mitt ansikte mot hans.

-Jag älskar dig också, svarade jag och log.

Plötsligt dök YOHIOs, aningen yngre, ansikte upp på TV skärmen.

-Ja, just det! Den här! Kommer du ihåg den? frågade YOHIO

-Hur skulle jag kunna glömma? svarade jag.

”Hur ska man börja en sådan här video?” hörde jag mig själv fråga. Jag hatade min egen röst på film.

”Vi kan väl börja så här…” sade YOHIO och kysste mig. Emma, som satt bredvid Seike, släppte ut ett litet ”åh”.

-Vad söta ni var! sa hon. Jag och YOHIO skrattade.

-Kan ni inte göra så där igen? frågade Amaya. Jag kollade först på henne och sedan på YOHIO. Han ryckte på axlarna och kysste mig på läpparna. Jag hörde hur Amaya satt och fnittrade.

”Påminnelse till mig själv i framtiden: Kyss Amanda oftare!” sa YOHIO från TV:n.

-Jag lovar dig, Det rådet ska jag lyda, sa YOHIO till sig själv. Alla började skratta. Jag kollade på klockan. Klockan var halv 9.

-Oj, barn, det är dags att gå och lägga sig! sa jag till barnen. De suckade och stönade, men tillslut gick de och lade sig. Seike och Emma erbjöd sig att lägga dem. Vi tog tacksamt emot erbjudandet och de gick upp till barnens rum. Jag och YOHIO fortsatte kolla på filmen.

”Vi har varit med om så mycket tillsammans, men samtidigt så lite. Jag önskar att vi kunde vara med varandra för alltid.” hörde jag mig själv säga.

”När insåg du att du var kär i mig?” frågade YOHIO plötsligt. Jag såg lite chockad ut.

”Jag tror… Jag tror att det var efter jag hade gått till min psykolog någon gång. Han påpekade att det lät som om jag var kär i dig. Jag ville inte erkänna det för mig själv, men när jag var tvungen att inse det, så låg jag och grät i flera dagar.” svarade jag.

”Ville du inte vara med mig?” frågade YOHIO.

”Jo!” svarade jag

”Men jag hade aldrig varit kär i någon förut och ordet ’kärlek’ förknippade jag med mamma…” Sa jag och tittade ner i mina knän.

-Vad vacker du var, sa YOHIO till mig. Jag kastade en blick mot honom.

-Var? frågade jag.

-Var och är, svarade YOHIO. Jag började skratta. Jag gav honom en puss på kinden.

”Jag älskar dig.” sa YOHIO på TV:n. Jag tittade upp från mina knän.

”Jag älskar dig också.” svarade jag.

”Oj, nu kommer Seike tillbaka! Nu ska vi se på film, äta popcorn och dricka Cola. Påminnelse till mig själv i framtiden: Börja aldrig dricka alkohol. Man kan ha roligt utan det” sa jag. Jag nickade åt mig själv och skrattade. YOHIO gick fram till kameran, gjorde peace tecknet och stängde av den.

Skärmen blev svart. Jag stängde av TV:n och tittade på YOHIO.

-Det där var ju… Nostalgiskt, sa han. Jag log. Tårar rann ner från både mina och hans kinder.

-Ja, svarade jag. Vi ställde oss upp och kramade om varandra.

Vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Det var jobb dagen efter. Jag jobbade på ett gymnasium.

-Det kommer en ny kille till klassen i övermorgon, sa jag när vi låg i sängen. YOHIO låg och läste, men vände blicken till mig en stund.

-Jaså? frågade han.

-Ja, svarade jag och log. YOHIO log tillbaka. Han lade ut en arm. Jag kom närmare honom och lade mitt huvud på armen. Han släckte lampan och pussade mig på pannan.

-God natt, Amanda, sa han.

-God natt YOHIO, svarade jag och stängde mina ögon.

Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde. Jag tryckte på snoozeknappen och den tystnade. Jag smög upp så tyst jag kunde för att inte väcka YOHIO.

Jag drog på mig en mellanlång, svart klänning och svarta nylonstrumpbyxor. Jag satte på mig ett halsband med en berlock på. I berlocken fanns en bild på Amaya och Haru och på andra sidan var det en bild på YOHIO.

Jag väckte barnen och tog fram kläder åt dem. Sedan smög jag förbi vardagsrummet, där Seike och Emma låg och sov på soffan. Jag gick in i köket och gjorde mackor åt barnen till frukost. Själv tog jag ett glas mjölk.

Amaya och Haru kom insmygande i köket. Jag sa god morgon till dem och pussade de båda på pannan. De satte sig ner och åt och jag packade ner min lunch i en väska.

Jag, Amaya och Haru satte oss i bilen. Jag lämnade Amaya på dagis och Haru på skolan. Sedan körde jag iväg till jobbet. Jag hann precis in i klassrummet innan klockan ringde.

-Precis i tid, sa jag och pustade ut. Jag började lektionen men jag blev avbruten av Stephanie som kom inklampande i klassrummet.

-Du är sen, sa jag till henne.

-Jo tack, jag vet det, svarade hon oberört. Jag fortsatte lektionen. När klockan ringde ut bad jag Stephanie att stanna kvar en stund.

Stephanie var inte en person som brukade komma försent egentligen, hon var inte en populär tjej, men inte opopulär heller. Hon var en helt normal person.

-Stephanie. Sitt ner, är du snäll, sa jag och log. Hon satte sig ner.

-Vad är det? frågade hon och suckade.

-Jag vill be dig om en tjänst, svarade jag. Hon såg ut att tveka en stund, men till slut tog nyfikenheten över.

-Vad då för slags tjänst? frågade hon.

-Imorgon kommer en ny kille till klassen.., sa jag.

-Och du vill att jag..? frågade hon.

-Jag vill att du visar honom runt och är med honom hela dagen, svarade jag. Hon suckade men nickade ändå. Hon var inte typen som skulle säga emot en lärare. Jag log belåtet.

Nästa dag såg jag hur den nya killen, Liam, stod vid ingången till skolan. Jag såg hur Stephanie gick fram till honom. De började prata om något. Plötsligt såg jag inte dem längre, jag såg mig och YOHIO stå där. Jag började le och tårarna glänste i mina ögon.

Historien var på väg att upprepas.

★~♥~SLUT~♥~★