Lektionen är slut och vi är på väg hem. Vi tar varandras händer och går sedan ut ur den äckliga skolan. Jag hatar skolan.

   - Så... Vill du följa med mig hem? frågar jag, glad över att skolan är slut.

   - Nej. Förlåt, men jag kan inte idag, svarar Kevin. Jag blir förvånad.

   - Nähä... Vad ska du göra då? frågar jag, en aning för surt. Han stoppar händerna i fickan och tittar upp på himlen. Ett vitt moln kommer ut när han andas.

   - Jag kan inte berätta det, svarar han. Jag tittar para rakt fram, sur, arg och besviken.

   - Jag trodde att det var det man skulle göra när man var tillsammans med någon. Du vet, berätta saker. Men jag hade väl fel, fräser jag och svänger av, bort ifrån honom. Han skriker efter mig, men jag orkar inte ens titta på honom.

   Jag går och går till jag äntligen kommer hem. Jag tog en väldigt stor senväg. Kevin har ringt en massa gånger på min mobil och tydligen mamma också, för mamma kommer ut ur köket och säger att det var någon som hade ringt tidigare.

   Jag orkar inte med något. Allt jag gör under resten av dagen är att ligga på soffan och titta på TV. Jag kliver inte ens upp när mamma ropar att det är mat. Och jag älskar mat. Mat är gott.

   För att vara ärlig så fattar jag inte vad jag blev så sur på. Jag menar, det är ju inte direkt hans fel att han har mycket att göra. Och vad det gäller att han inte berättade om vad han skulle göra... Det var väl inte en så stor deal...? Usch vad jag är dum.

   När klockan slår tolv, och jag just har fattat vilken idiot jag är, springer jag ut ur lägenheten med telefonen mot örat, försöker att få tag i Kevin. Efter många signaler och mycket springande, svarar Kevin.

   - Sakura? frågar han, pigg som en lärka.

   - Varför svarade du inte tidigare? fräser jag andfått. Jag ångrar mig snabbt.

   - Förlåt... Jag håller på med en sak, och jag satt liksom... fast, svarar han.

   - Nej, förlåt mig. Jag överreagerade och var så elak... Snälla säg att du förlåter mig? säger jag. Jag hör hur han skrattar.

   - Det är klart jag gör! svarar han. Jag drar en lättnadens suck.

   - Kan jag komma över? frågar jag och hoppas på det bästa. Allt jag vill göra i nuläget är att krama honom.

   - Nej, förlåt. Jag håller fortfarande på med den där... grejen, svarar han ursäktande. Jag "hm"ar och säger sedan:

   - Men jag kan hjälpa till!

   - Tyvärr.., svarar han.

   - Snäääääällaaaaaa? ber jag. Han skrattar och sedan blir det tyst.

   - Okej då, säger han.

   - Jaaaaaaaa! Vart bor du? frågar jag. Han skrattar och ger mig sedan sin adress.

   Jag springer allt vad jag kan till hans hus. När jag kommer fram till huset tappar jag hakan. Huset är stort och vitt och det ser mer ut som ett palats än ett hus som en 15-årig kille skulle bo i. Runt huset står ett högt järnstängsel, ett sånt som man ser på filmer, med taggiga rosenbuskar virade runt varje järnstång.

   Grinden gnisslar när jag puttar upp den. Jag går på grusgången i mitten av en stor yta gräs. På väg till ytterdörren går jag förbi en stor fontän som står en bit ifrån huvudgången. En lite mindre grusväg går fram till fontänen och delar sig på mitten för att gå runt fontänen och sedan mötas på mitten.

   Jag fortsätter på huvudgången, till dörren. När jag kommer fram knackar jag på dörren. Kevin kommer och öppnar dörren åt mig.

   - Hej, säger han och skiner upp när han ser mig. Han går ut ur huset och stänger dörren efter sig.

   - Hej, svarar jag och ger honom en stor kram. Jag har saknat honom även fast det bara har gått några timmar.

   - Kan vi gå in? Jag fryser ihjäl, frågar jag när vi har släppt varandra. Han skakar på huvudet.

   - Varför inte? frågar jag och lägger armarna om mig själv. 

   - Kom, vi går runt ett tag, säger han bara. Jag orkar inte ifrågasätta honom mer, så jag följer efter honom ned till grusgången igen och ut på gräset. Jag trodde att gräset var förbjudet område, men tydligen inte.

   - Här, säger Kevin och lägger sin kofta över mina axlar. Koftan är varm från Kevins kroppstemperatur och värmer mig genast. 

   - Tack, säger jag och rodnar lätt. Under koftan har Kevin på sig en T-Shirt och svarta jeans, inte något mer... annorlunda, som jag hade trott.

   - Jag älskar natten, säger Kevin och lägger en arm runt min midja. Jag lägger mitt huvud på hans axel. Vi går så ett tag utan att prata.

   - Kevin.., säger jag lågt.

   - Mm?

   - Jag älskar dig, säger jag ännu lägre. Vi stannar och vänder oss mot varandra.

   - Jag älskar dig också, svarar han lika lågt. Vi kysser sedan varandra försiktigt. Inte som när vi hånglade inne på toan, den här kyssen var varsam, fin och magisk.

   När kyssen är över kramar vi om varandra.

   - Ska vi gå in? viskar han i mitt öra.

   - Okej, svarar jag lågt och släpper honom sedan. Vi flätar ihop våra fingrar och går sedan tillbaka till entrén.

   Innan Kevin öppnar dörren så tar han ett djupt andetag. Han lägger sedan sin hand på handtaget och öppnar dörren.

   Jag tar några steg in i hallen och tar sedan av mig skorna. Kevin leder mig in i vardagsrummet och sätter mig ned i en soffa framför en stor rosa skärm i kartong med ett stort rött hjärta i mitten. Inuti hjärtat står några bokstäver, som jag inte kan tyda meningen av, på grund av belysningen. Men Kevin när Kevin stoppar in en kontakt i ett uttag, börjar en ljusslinga lysa runt hjärtat så att jag kan läsa bokstäverna:

Jag har helt förträngt att det är Alla hjärtans dag idag. Jag ler åt honom med hela ansiktet. Han ler tillbaka och sätter sig sedan på en stol framför skärmen. Han har en gitarr i knät.

   - Jag hade egentligen tänkt att göra det här imorgon, eller ja, idag då, efter skolan. Men du bad ju så snällt och jag tänkte att det tekniskt sett är den 14:de idag, så ja. Här sitter vi, säger han och ler.

   - Vad ska du spela? frågar jag glatt.

   - Det får du se, svarar han och sätter sig tillrätta på stolen. Han tittar sedan ned på gitarren och börjar spela.

(-> Klicka <-) (Det är inte YOHIO som sjunger, men whatever. Tänk er hans röst cx)

Han spelar skickligt på gitarren. Jag blir alldeles förtrollad av hans gitarr, och när han sedan börjar sjunga, flyger jag på moln.

När jag står på bergets topp
När jag går i den djupaste dal
Finns det inget på denna jord
Som jag inte kan klara av

Om du finns hos mig, om du tror på oss
Ge mig din hand, med dig vid min sida
Klarar jag allt, klarar jag allt

När dom vänder mig ryggen, när människor blir små
När vägen är mörk ska jag fortsätta gå
För med dig är jag modig, jag är den jag vill va’
Och hur det än blir nu är allt som det ska

Om du finns hos mig, om du tror på oss
Ge mig din hand, med dig vid min sida
Klarar jag allt, klarar jag allt

Vi är bara i början, vi får pröva oss fram
Vi har en lång väg framför oss, jag är öppen för allt

Om du finns hos mig, om du tror på oss
Ge mig din hand

Med dig vid min sida
Klarar jag allt, klarar jag allt
Klarar jag allt

 

Mitt hjärta hoppar över flera slag. Det känns som om jag inte kan andas, luften har tagit slut. Tårarna forsar ned för mina kinder samtidigt som jag snyftar som en galning. 

När låten är över tittar han upp på mig och ler blygt. Jag reser mig upp och kastar mig över honom. Min älskade, älskade, älskade Kevin. Åh fan vad jag älskar honom.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG ALLIHOPA! HÄR FÅR NI ETT ALLA HJÄRTANS DAG KAPITEL! VARSÅGODA! cx

Hur har eran dag varit idag då? Jag hoppas att ni har haft det jättebra och att ni har fått mycket kärlek. Eller vad man nu säger. cx

Ja, hejdå, goddag, godkväll, adjö.