Förra gången i Evolving MADness ~ 

"Jag ska bli hans fru och vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Vi ska få två barn och vi ska göra dem glada. En pojke och en flicka.  Vi ska ge dem allt de vill ha. Jag ska bli hans och han ska bli min." 

Det är mina tankar medan jag sakta glider in i en djup sömn.

 

 

 

SEIKEs POV

 

Jag stänger sovrumsdörren bakom mig och börjar springa till köket där YOHIO satt vid bordet och grät tyst. Jag stannar i dörröppningen och tittar på honom. Han verkar inte ha hört mig komma.

 

-YOHIO.., säger jag. Han rycker till, torkar snabbt bort tårarna och tittar upp på mig med ett fejkat leende. Jag går och sätter mig på en stol bredvid honom och lägger min hand på hans rygg.

 

-Du älskar henne fortfarande, eller hur? Frågar jag. Han begraver huvudet i sina händer och sedan nickar han. Jag sänker blicken och tittar på bordet.

 

-Jag har alltid älskat henne. Jag ville verkligen inte lämna henne men det var det bästa jag kunde göra för hennes skull. Det smärtade mig varje dag, att se henne gå ensam, att se henne bli slagen och skrattad åt, säger han och snyftar. Jag kramar om honom.

 

-Det gör så ont, säger han med en pipig röst. Det gör ont för mig också. Jag älskar Felicity, men jag sårar min vän när jag älskar henne. Jag är förvirrad. Vad ska jag göra?

 

-Jag vet hur det känns, säger jag. Det är det ända som kommer ut ur min mun. Jag vet inte vad mer jag ska säga.

 

-Gör du? Vet du hur det känns att behöva lämna någon för den personens bästa? Vet du hur det känns att älska någon som man inte får vara med? Vet du hur det känns att inte träffa personen man älskar på flera år? Frågar han och reser sig upp. Jag skakar på huvudet och tittar ner på bordet igen.

 

-YOHIO, jag.., börjar jag men hinner inte fortsätta meningen. YOHIO går ut ur köket, tar på sig sin jacka och sina solglasögon, tar sina väskor och går. Jag hör dörren smälla igen. Jag suckar och tittar ner i bordet. Tårar börjar rinna ner för mina kinder. Jag har sårat YOHIO. Varför sårar jag alla jag älskar?

 

Jag hör att ytterdörren öppnas och sedan hör jag en röst jag känner igen.

 

-SEIKE? Jag är hemma! Säger rösten. Det är Jeremia. Jag svarar honom inte utan sitter kvar i köket och gråter. Jag hör hur han tar av sig skorna och jackan och sedan fotsteg mot köket. Jag begraver mitt ansikte i mina händer och snyftar. Jeremia kommer in i köket och när han ser mig så kommer han fram till mig och sätter sig på stolen där YOHIO just hade suttit.

 

-Vad har hänt? Frågar han oroligt. Jag tittar upp på honom och börjar berätta om vad som hade hänt under dagen. Han sitter tyst och lyssnar på min berättelse. När jag har berättat klart så kramar han mig.

 

-Så vi har alltså en tjej i vårat sovrum? Frågar han för att lätta upp stämningen. Jag skrattar lite.

 

-Ja, svarar jag. Han ler och vi reser oss upp. Vi går till sovrummet och Jeremia tittar försiktigt in. När han har sett Felicity stänger han dörren och ler mot mig. 

 

-Vilket kap, säger han och skrattar. Jag skrattar med honom. Det spelar ingen roll hur ledsen jag är, Jeremia gör mig alltid glad igen. Jag vet vad jag ska göra nu. Jag ska leva lyckligt med Felicity. Jag orkar inte tänka på vad YOHIO tycker. Han lämnade henne och hon gillar inte honom längre. Felicity, jag och Jeremia ska leva lyckliga tillsammans!

 

-Du ser ut att vara glad nu, säger Jeremia. Jag nickar och ler mot honom.

 

-Jag har aldrig varit lyckligare! Svarar jag. Han ler belåtet.

 

-Jag ska åka och handla. Hänger du med? Frågar Jeremia. Jag skakar på huvudet.

 

-Förlåt, men jag måste stanna och ta hand om Felicity, svarar jag. Han nickar och ler. Jag följer med honom till hallen för att säga hejdå.

 

-Vi ses senare då, säger Jeremia när han har tagit på sig sina ytterkläder.

 

-Ja, svarar jag och ler. Jeremia öppnar dörren och går. När han har stängt dörren bakom sig går jag och gör en kopp te. Jag sätter mig ner och börjar läsa en tidning medan jag blåste på mitt te så att det skulle svalna.

 

-SEIKE, hör jag en röst säga. Jag tittar upp och ser Felicity stå i dörröppningen. Jag ler mot henne.

 

-Hej! Kom och sätt dig! säger jag. Hon tittar bara på mig.

 

-SEIKE, gift dig med mig, säger hon. Jag tittar chockat på henne.

 

-Felicity, vi har bara varit med varandra i en dag.., börjar jag men jag hinner inte säga något mer. Felicity river ner allt som står på bordet.

 

-Gift dig med mig! Skriker hon. Hennes ögon är uppspärrade och hon flåsar. Hon tittar hotfullt på mig. Jag reser mig sakta upp och backar sakta undan från henne.

 

-Felicity, vad har hänt med dig? Frågar jag lågt. Hon ler ett galet leende.

 

-Jag är samma gamla Felicity! Säger hon och skrattar ett vrickat skratt. Hon kommer sakta närmare mig och jag backar ännu mer ju närmare hon kommer. Till slut kastar hon sig över mig och kysser mig över hela mitt ansikte. Jag sätter mina händer mot hennes ansikte och puttar bort henne. Hon blir rasande och börjar vråla högt. Jag springer ut i vardagsrummet och jag hör henne rota i kökslådor. När hon kommer ut i vardagsrummet igen har hon två köttknivar i händerna och samma galna leende som förut. Min Felicity har blivit sinnessjuk.

 

-Felicity, ta det lugnt, säger jag med en darrande röst. Hon fortsätter bara le. Felicity börjar långsamt närma sig mig. Jag försöker backa undan, men soffan är i vägen. Jag ramlar ner på soffan och Felicity kommer snabbt och sätter sig över mina ben. Jag puttar undan henne och försöker springa ut till hallen. Men Felicity är beredd och kastar sig efter mina ben. Hon tar tag i dem och drar undan dem så att jag faller pladask på golvet. I fallet slår mitt huvud i hörnet av TV-bänken. Jag får ett sår och det börjar genast blöda. Felicity krälar sig sakta upp ovanpå mig och sätter sig över min mage. Hon ler fortfarande.

 

-Jag säger det en gång till. Gift dig med mig, väser hon och lägger en av knivarna på min hals. Jag sväljer hårt och skakar på huvudet. Tårar börjar rinna ner för mina kinder.

 

-Snälla, Felicity.., ber jag. Hon skrattar vrickat igen. Jag är rädd. Jag är väldigt rädd. Jeremia, kom hem! Hon skrattar igen när hon ser skräcken i mina ögon.

 

-Nämen, SEIKE, inte behöver du vara rädd för mig! Du känner ju mig! Säger hon med en snäll röst. Det gör mig ännu räddare.

 

-J-jag känner inte dig längre! Säger jag och hennes leende slocknar. Hon ser på mig med uppspärrade ögon. Sedan skriker hon något oförståeligt. Jag ser hur hon höjer armen och sedan känner jag en skarp smärta i bröstkorgen. Jag känner hur jag är på väg bort.

 

-Jag älskade dig, säger jag innan allting slocknar. Innan jag försvinner helt hör jag ett iskallt skratt. Sedan är jag död.

 

Jeremias POV

 

Det är en röra. Allt är en stor röra. Blod och kroppsdelar överallt. 

Mitt hjärta dunkar dubbelt så snabbt som det ska göra. På väggen i vardagsrummet står ett meddelande skrivet i blod. SEIKEs blod.

 

”Hej! Jag och SEIKE har gått ett tag. Vi kommer tillbaka inatt. Till dina mardrömmar. Vi ses snart! Med vänliga hälsningar, Felicity.” En rysning går genom min kropp. SEIKEs kropp hänger i en snara bredvid texten. Hans vita T-shirt är genomdränkt med blod. Jag går fram till honom och lyfter ner hans kropp. Min älskade SEIKE. Jag sätter mig på soffan med SEIKEs lealösa kropp i mitt knä. Jag känner hur tårar börjar strömma ner för mina kinder. Jag kysser SEIKE på pannan och sedan stryker jag hans hår en stund. Jag tänker över mitt beslut en stund men sedan bestämmer jag mig. Jag lägger ner SEIKE på golvet och sedan går jag ut i köket. Felicitys döda kropp sitter på en stol. Jag tar en av knivarna som ligger bredvid henne på golvet. Jag höjer kniven och tar ut all min aggression på hennes kropp. Kniven går igenom hennes rygg flera gånger och jag ser på medan blodfläckar sprider sig på hennes klänning.

 

-Du dödade oss alla, kom ihåg det, viskar jag i hennes öra innan jag går ut i vardagsrummet igen. Jag lägger mig ner bredvid SEIKE och tar hans hand. Jag tittar på den blodiga kniven en stund innan jag sätter eggen mot min mage.

 

-Jag kommer snart till dig, SEIKE, viskar jag och trycker in kniven i magen.

 

God natt.

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då var den novellen slut! Vad tyckte ni om slutet? Blev ni förvånade?

Jag var jätterädd när jag skrev det, för jag lyssnade på typ psykomusik så jag dog. c':

Jaja, hihi! ^-^

Förlåt om slutet blev för blodigt, jag hade bara lust att skriva något läskigt slut för att överraska folk. c:

Har ni några förslag om vad nästa novell ska handla om? Själv har jag ingen aning.

Kom gärna med förslag! <3 ^-^

Amaya