Felicitys POV

Först känner jag inte igen killen som står framför mig.

-Felicity?! Frågar han. Jag känner igen rösten. Vem är han? Plötsligt kommer minnen strömmande framför mina ögon. Jag ser mig och killen sitta och skratta, jag ser oss dansa tillsammans, när vi gick hand i hand på stranden i soluppgången. Jag ser honom sittandes med en gitarr i knät, spelande på en låt han hade skrivit själv, och mig sittande bredvid honom, tittande samtidigt som jag dagdrömde. Sist, men absolut inte minst, ser jag oss liggande på min säng. Vi kysstes. Han tog på min rumpa. Jag ser mor komma inrusande i rummet, sedan är minnet slut. Svett börjar rinna ner för min panna.

-Kevin…? Frågar jag lågt. Han skiner upp i ett leende.

-Nu för tiden kallas jag för YOHIO, säger han och kastar sig runt min hals. Jag vacklar bakåt några steg, sedan står jag bara där. Kevin håller om mig hårt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra.

-Jag har saknat dig! Viskar han i mitt öra. I ren impulsivitet puttar jag bort honom. Han tittar förvånat på mig. Tårarna börjar rinna ner för mina kinder och jag springer in i sovrummet igen. Jag lägger mig på sängen och gråter in i SEIKEs kudde. Vad har hänt med mig på sistone? Jag har gråtit minst fem gånger idag.

-Grattis, Felicity! Nytt rekord! Säger jag sarkastiskt till mig själv. Jag hör SEIKE prata med YOHIO utanför.

-Vad hände? Hör jag SEIKE fråga. Han lät orolig.

-Var det där verkligen Felicity? Frågar YOHIO frånvarande, utan att svara på SEIKEs fråga.

-Ja, men vad var det som hände? Frågar SEIKE igen och börjar låta otålig. Det blev tyst. YOHIO svarar inte. Efter en stund hör jag fotsteg som närmade sig sovrummet. Jag hörde att någon knackade på dörren.

-Felicity? Frågar SEIKE försiktigt. Jag tänkte skrika att de skulle låta mig vara, men istället reser jag mig upp, går fram till dörren och öppnar den på glänt. SEIKE stod och tittade in mot mig. Jag flyttar mig så att han kan komma in och stänger sedan dörren snabbt så att inte YOHIO också kommer in.

-Vad hände? Frågar SEIKE. Jag slår mina armar runt honom och börjar berätta om mina minnen av YOHIO och vad som hänt. Han sätter sig ner efter en stund och jag gör en paus för att vila min röst.

-Och sedan sparkade min mor ut honom. Han pratade aldrig med mig igen, inte ens på skolan! Han var så feg! Säger jag för att få ut min aggression. SEIKE får ett bestämt uttryck i sitt ansikte och håller fast mitt ansikte så att vi är ansikte mot ansikte.

-YOHIO är inte feg. Han är den modigaste personen jag känner och jag är säker på att han gjorde det för din skull. Han är inte typen som sviker för ingenting och, enligt vad jag uppfattade av din berättelse, så gjorde han det för att han älskade dig, svarar SEIKE. Jag tittar förvånat på honom.

-Och jag tror han fortfarande gör det, fortsätter han. Jag ser i hans ögon hur ont det gör för honom att säga det.

-Men jag älskar inte honom längre. Jag älskar dig. Bara dig, svarar jag och pussar honom på kinden. Han tittar på mig och kysser mig på läpparna. Det känns annorlunda den här gången. Det känns mer passionerat. Han vill ha mig. Jag hindrar honom inte när han lägger mig ner på sängen och lägger sig ovanpå mig. Han stryker med handen över min kropp medan han kysser mig ännu mer passionerat.

Jag kan inte förstå att de här känslorna har kommit på bara en dag! När det gällde YOHIO tog det flera månader innan han ens fick kyssa mig. Det hade känts så annorlunda då. Det hade känts pinsamt och alldeles för ”snuskigt” på en gång.

SEIKE går in med sin hand under min tröja och börjar smeka min mage och mina höfter. Jag hindrar honom inte. Hans hand börjar vandra upp lite högre, men den avbryts plötsligt av ett ljud som kommer från golvet alldeles utanför sovrummet. Både jag och SEIKE tittar upp för att se vad det var som lät. Dörren är öppen men bara en liten glipa så att någon skulle kunna tjuvkika på oss. Jag ser ett öga som ser ut att gråta i glipan, men mer hinner jag inte se för dörren stängs tvärt och lätta fotsteg springer bort från sovrummet. Jag tittar tillbaka på SEIKE som fortfarande kollar på dörren. Han ser orolig ut och han ser ut som om han anser sig skyldig för ett mord.

-SEIKE... Det är okej. Han har varit borta så länge.., börjar jag och stryker honom över armen som befinner sig under min tröja. Han skakar på huvudet och drar ut armen ur min tröja. Han reser sig upp och börjar gå mot dörren.

-Förlåt, jag måste se hur han mår, säger han och stänger dörren efter sig. Jag suckar och lägger mitt huvud på kudden. Vad i helskotta håller jag på med? Vi har varit tillsammans i två timmar och vi tänkte redan ha sex. Vad har hänt med mig? När blev jag så ”syndig”? Jag tror det var när jag bestämde mig. När jag bestämde mig för att allt skulle bli bra. När jag bestämde mig för att bli SEIKEs fru.

"Jag ska bli hans fru och vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Vi ska få två barn och vi ska göra dem glada. En pojke och en flicka.  Vi ska ge dem allt de vill ha. Jag ska bli hans och han ska bli min." 

Det är mina tankar medan jag sakta glider in i en djup sömn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Haha, sorry för den lite snuskiga scenen. c':

Hoppas ni gillar den här novellen! Den är snart slut... owo

Amaya c: