Plötsligt rycks jag tillbaka till nutiden och ser att SEIKE tittar oroligt på mig. Värmen från hans läppar satt kvar på mina.

-Hur mår du Felicity? Frågar han. Jag måste ha drömt mig bort ett tag.

-Jag är okej, svarar jag och ler. Jag reser mig upp.

SEIKEs POV

-Jag måste gå till min lektion nu, säger Felicity och tar sitt block, sina pennor och sin väska.

-Jag kan följa med dig, svarar jag och reser mig upp. Hon nickar och låser upp dörren. Hon går ut och jag följer efter henne. Vi går tillbaka till gymnasieelevernas korridor och till ett klassrum. Hon knackar på dörren och en röst inifrån säger åt oss att komma in. Hon öppnar dörren och hennes klasskompisar kollar nyfiket på oss.

-Felicity. Bestämde du dig för att komma till en lektion ändå? Frågar läraren anklagande. Hon tittar ner på sitt block och börjar skriva något. Hon visar texten för sin lärare som fnyser åt den.

-Det är redan gjort för längesedan, svarar han. Felicity lägger ansiktet i händerna. Det här måste ha något med hennes mamma att göra. Läraren säger åt henne att gå och sätta sig och Felicity gör som han säger.

-Åh, SEIKE? Det är folk som letar efter dig. Du har missat några lektioner.., säger han när han ser mig. Jag nickar åt honom, stänger dörren och börjar gå mot personalrummet. Jag kan inte släppa tanken på att Felicitys mamma kommer slå henne när hon kommer hem. Jag vill skydda henne mot det, men jag vet inte hur jag ska skydda henne från hennes egen mamma. Jag sliter upp personalrumsdörren i ren frustration och klampar in.

-SEIKE! Du missade lektionerna med sjuorna och åttorna idag! Säger en lärare åt mig.

-Jag vet, fräser jag. Hon ser förvånad ut. Jag försöker lugna ner mig så mycket som jag kan och ler sedan ett ansträngt leende mot henne.

-Förlåt mig, det har bara varit lite stressigt idag, säger jag ursäktande. Hon ler mot mig.

-Jag förstår precis hur du känner dig. Jag kände exakt samma sak när jag började jobba som lärare, svarar hon och börjar berätta sin historia om hur hon blev lärare. Efter en stund avbryter jag henne.

-Ursäkta, men vet du när gymnasieeleverna slutar? Frågar jag.

-Vilken klass?

-Förstaårseleverna, svarar jag. Hon kollar på sin klocka.

-De slutade för fem minuter sedan, svarar hon. Jag reser mig upp och springer ut ur personalrummet, upp för en trappa och in i gymnasieelevernas korridor. Det är nästan helt folktomt i korridoren. Jag ser bara några tjejer som står i en ring runt någon som sitter på golvet. En av tjejerna sparkar på personen.

-Hallå! Skriker jag åt dem. De tittar åt mitt håll och springer sedan iväg. Jag ser att det är en tjej som sitter på golvet och snyftar. Jag springer fram till henne och sätter mig ner bredvid henne. Felicity får vänta lite.

-Hallå, hur mår du? frågar jag oroligt. Hon tittar upp på mig och jag ser ett ansikte som jag känner igen. Det är Felicity. Hennes ansikte är blött, hennes ögon är rödgråtna och hennes smink  har runnit ner för hennes kinder.

-Felicity? Frågar jag. Hon lägger sin panna mot sina knän igen. Jag kramar om henne. Även fast vi bara har känt varandra så känns det som en hel livstid. Jag älskar henne. Det är något jag inte kan neka.