När jag skulle ta av mig tröjan för att sätta på mig mitt nattlinne kände jag en blöt fläck vid det högra nyckelbenet. Det var där Emma hade sitt ansikte när hon kramade mig. Hon grät…

 

 

I mina drömmar den natten såg jag Emma bli mobbad och slagen av fjortisen och hennes klan från min skola. När jag vaknade började jag gråta. Jag gick ut ur mitt rum i bara nattlinnet och sökte mig till Emmas rum.

Jag knackade ett tag innan hon öppnade. Hon var nyvaken, men man såg att hon hade gråtit nyligen. Jag kastade mig runt hennes hals och släppte fram mina tårar. Hon släpade in mig i rummet och stängde dörren efter oss.

Hon satte sig på sin säng och jag kurade ihop mig i hennes famn. Hon lade hakan på mitt huvud. Efter ett tag kände jag tårar som föll ner på mitt huvud. Hon hade också börjat gråta. Hon visste varför jag grät.

Emmas rum var annorlunda än mitt, det var lite större, hon hade en lite bredare säng, en TV och en mini kyl.

-Vi kanske borde sova nu, du kan sova här, sa Emma. Utan några fler ord kröp vi ner under täcket. Emma låg ihopkrupen som en boll och jag la mig runt henne som ett skyddande skal. Jag fantiserade om att jag var att skydd mot alla sparkar, slag och ord som hon hade fått höra och tåla. Jag la en arm runt hennes midja och sedan somnade jag.

♥-------------------------------------------------------------------------------------------------- ♥

När jag vaknade nästa morgon hade Emma redan klivit upp.  Jag sträckte på mig och gäspade. Sedan satte jag mig upp.

-Emma? Frågade jag.

-Ja? Svarade hon inne från toaletten.

-Jag går tillbaka till mitt rum, sa jag.

-Okej, jag kommer dit när jag är klar, svarade hon. Jag gick tillbaka till mitt rum och ställde mig i duschen. Efter duschen tog jag på mig ett svart tight linne och min neonrosa kofta med svarta öron. Sedan tog jag på mig mina tighta svarta jeans, neonrosa strumpor och svarta tygskor. Det jag hade på mig när jag träffade Kevin för första gången. Jag saknade honom så mycket. Min älskade Kevin. Jag kunde knappt vänta till kvällen. När jag satt och målade naglarna knackade Emma på dörren. Jag öppnade dörren med handleden. Hon hade på sig en svart klänning, svarta nylonstrumpbyxor, lila kängor, ett lila halsband och en lila rosett i håret. Hon gjorde tummen upp och höjde frågande på ögonbrynen.

-Jättesnyggt, svarade jag. Hon kramade mig hårt. Antagligen för kvällen innan.

-Nu ska vi inte tänka på det, sa jag och pussade henne på pannan.

-Nä, jag ska ju snart få träffa Seike, sa hon uppspelt. Hon satte sig på sängen medan jag målade klart mina naglar.

-Är du klar snart? Frågade Emma. Hon var lika ivrig som jag.

-Japp, svarade jag. Emma hjälpte mig att sätta på mig jackan så att nagellacket inte skulle smetas ut. Sedan gick vi ut.

Vi gick och åt lunch på ett sushi ställe som låg i centrala Tokyo. Jag svär på att de hade den godaste sushin i universum! Emma hade väldigt bråttom att åka till konserten. Hon åt upp all sushi på tre minuter sedan satt hon och tjatade på mig att äta snabbare.

När jag hade ätit upp betalade vi och gick. Vi tog tunnelbanan till Saitama Super Arena som låg lite utanför Tokyo. Det var där Seremedy skulle spela.

När vi kom fram till arenan var det en ungefär 100 meter lång kö. Jag tappade hakan. Jag visste att det var många som gillade Seremedy, men så här många? Det skulle jag aldrig kunna gissa.

När vi hade kommit fram ungefär 20 meter var det ungefär 400 personer bakom oss.

-Tack och lov att vi kom så tidigt! sa jag.

-Tidigt och tidigt… vi skulle ha kommit ännu tidigare om du inte hade ätit så långsamt, muttrade Emma.

-Jaja. Sluta tjata om det nu. Du ska vara glad över att jag kanske kan fixa in dig backstage, sa jag. Hon började le när jag sa backstage. En tjej framför oss vände sig om och tittade på oss med stora ögon.

-Do you have a backstage pass? Lucky you! sa hon avundsjukt.

-Yes, it was expensive but it is worth it! svarade jag. Hon log och vände sig om igen.

Efter ungefär en timme i kö kom vi äntligen in. Arenan var jättestor. Det var jättehögt i tak, det fanns flera tusen sittplatser och fem våningar läktare! ”Scenen” var i mitten av arenan. Men det var egentligen ingen scen, det var bara ett plant ställe där artisterna stod.

-I have a backstage pass, where should I go to get there? Frågade jag en säkerhetsvakt.

-Follow me, svarade han. Vi började gå ner mot scenen. När vi kom ner på scenen gjorde Emma en piruett av lycka. Jag log mot henne.

-Kom nu ,Emma, sa jag. Hon nickade och sprang efter oss. Säkerhetsvakten förde oss in i en av gångarna som var under läktarna. Golvet var vitt och väggarna var övertäckta med svarta skynken. Det var ganska mörkt där i korridoren, men inte så mörkt att man inte kunde se något. Han ledde oss till slutet av korridoren. Där stod några andra säkerhetsvakter som bad oss att visa backstage passen. Säkerhetsvakten som hade visat oss dit gick tillbaka.

-Emma, vänta här så kommer jag tillbaka snart. Gå inte någon stans, sa jag till Emma.

-Jaja, mamma, svarade hon och skrattade. Jag visade säkerhetsvakterna mitt backstage pass och de släppte förbi mig. Jag gick in genom en dörr. Innanför dörren stod några enstaka fans som också hade fått tag i backstage pass. Jag letade igenom stället med blicken. Tillslut fick jag syn på Seike. Jag skrek efter honom.

-Seike! Seike! Här borta! skrek jag. Han vände sig om mot mig.

★Seikes POV★

Jag skulle just ta en sushibit, när någon ropade på mig.

-Seike! Seike! Här borta! ropade någon. Jag vände mig om och där stod några fans som hade backstage pass. Jag visste inte om jag skulle gå dit och skriva autografer eller om jag skulle strunta i dem. Jag bestämde mig för att vara snäll och gå dit. Jag började gå mot dem.

-Seike! Sa en röst som jag kände igen. Jag kollade på personen som jag trodde rösten kom från. Det var en tjej med rosa kofta, svarta byxor, svart linne och svarta skor. Hon hade inga kurvor. Jag tittade på hennes ansikte. Det var Amanda!

-Amanda! sa jag och sprang fram till henne. Vi kramade varandra.

-Ursäkta, Seike, men kan du hjälpa mig med en sak? frågade hon.

-Visst snygging, vad som helst, svarade jag och log.

-Min kompis står där ute. Hon tycker om dig så himla mycket, men hon har inget backstage pass, så hon kunde inte komma in… Snälla kan du fixa in henne? bönföll hon. Jag skrattade.

-Visst, svarade jag. Hon log tacksamt.

-Tack! Sa hon. Vi gick ut och tryckte oss förbi vakterna. De vägrade flytta på sig. När de såg att det var jag bad de om ursäkt flera gånger. Jag struntade i dem.

-Där är hon, sa Amanda och pekade på en tjej i 15 års åldern. Hon hade blont hår, svart klänning, lila skor och en lila rosett i håret. Jag gick fram till henne.

-Tjena! sa jag. Hon vände sig mot mig. Hon hade stora, isblå ögon. Hennes ögon blev ännu större när hon såg mig.

-S-seike!? sa hon förvånat. Jag skrattade.

-Japp, det är jag, sa jag. Hon kastade sig mot mig och kramade om mig. Jag vacklade bakåt. Jag var inte beredd på det här. Jag rodnade och kramade henne tillbaka.

-Vill du hänga med backstage? frågade jag henne. Hon nickade ivrigt. Jag tog hennes hand och drog med mig henne in. Säkerhetsvakterna protesterade inte.

★Amandas POV★

Emma och Seike kom in hand i hand. Emma strålade av glädje. Så fort hon såg mig kastade hon sig runt min hals.

-Tack, tack, tack, tack, tack, tack! sa hon glatt.

-Jag sa ju att jag skulle fixa in dig, svarade jag och började le.

-Jag ska gå till YOHIO och säga att du är här, sa Seike och började gå. Jag slet mig ur Emmas grepp för att stoppa honom. Jag ställde mig framför honom.

-Nej! Snälla säg inget till honom!  Det ska bli en överraskning, sa jag. Han nickade.

-Okej, om jag får en puss så lovar jag att inte säga nåt, svarade han. Jag suckade. Han hånlog åt mig. Emma tappade hakan. Jag tog hans ansikte mellan mina händer och pussade honom på munnen. Flera av de andra som hade backstage pass flämtade och viskade. Jag släppte honom.

-Nöjd? frågade jag.

-Yes, svarade Seike. Han gick mot vakterna som stod och vaktade de andra och sa att vi skulle få gå var vi ville.

-Känner ni varandra sedan tidigare, eller? frågade Emma tyst.

-Ja, det kan man säga. Min pojkvän är med i Seremedy, svarade jag. Hon tappade hakan.

-Är du ihop med Seike? frågade hon förvånat.

-Nej, nej! svarade jag. Hon pustade ut.

-Vem är det då? frågade hon lite lugnare

-YOHIO, svarade jag. Hon tappade hakan igen.

-Du är så överraskande! sa hon. Jag skrattade.

Vi gick runt och såg oss omkring i rummet. Massa folk sprang omkring och stressade. Det stod en stor soffa i ett hörn av rummet. Framför den stod det ett bord. Jag gissade på att det var där de satt efter spelningar och mellan låtarna. Längs väggen närmast oss stod ett bord med massa gott på. Det fanns sushi,
Pocky ^{Japanskt Godis}, kolsyrat vatten, vanligt vatten, cola och så vidare.

Jag och Emma gick och satte oss i soffan.

-Jag vill ha Pocky, sa Emma lågt till mig.

-Men gå och hämta det då. Och ta med ett glas vatten till mig också, svarade jag. Hon började rodna.

-Jag vågar inte, sa hon lågt.

-Jag följer väl med dig då, sa jag och suckade. Vi reste oss upp. Hon tog tag i min arm. Vi gick och jag tog ett paket Pocky åt henne och vatten till mig.

Vi satte oss i soffan och pratade ett tag. Efter ett tag kom Seike ut. Han mimade åt oss att gömma oss. Vi hoppade fort ner bakom soffan. Sedan hörde vi när Seike, Jenziih, Ray, Linder och YOHIO satte sig ner i soffan.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Klockan är 05.49 när jag skriver det här... Jag är jättetrött. Som ni kanske har sett, så har jag och Yuki använt kommentarfältet på kapitel 4 och 5 till att chatta i natt. Förlåt om det stör er, men det är faktiskt en ganska rolig konversation... höhöhö... TT_TT Om ni någon natt/dag/jagvetinte också skulle vilja chatta med mig så är det bara att börja... jag är social... oftast... kanske inte just nu... men annars är jag det... hehehe c: Okej jag vet inte varför jag skrev det... Men hoppas ni gillar kapilet! - w -  Hejdå..c':

Förresten! Jag kom på att jag inte kommer inte ha internet förrän på måndag (vet inte om jag kommer ha det då heller) så ni får vänta ett tag nu till nästa gång... :c Kanske lägger upp något lite senare idag också. Får se. Heddå!