Vi hoppade fort ner bakom soffan. Sedan hörde vi när Seike, Jenziih, Ray, Linder och YOHIO satte sig ner i soffan.

 

-Det här ska bli jätteroligt! sa Seike.

-Det säger du om alla konserter vi gör, svarade Ray. Han satt närmast mig.

-Jag pratar inte om det! sa Seike, som satt till vänster om Ray.

-Vad pratar du om då? frågade Kevin. Hans röst kom från kanten av soffan.

-Det… kan jag inte säga, svarade Seike. Alla började skratta.

-Sen när  började du ha hemlisar, Seike? frågade Jenziih. Han satt vid andra kanten av soffan.

-Jag vet inte..., svarade Seike. Jag mimade åt Emma att vi skulle byta plats. Hon nickade och bytte plats med mig. Jag kröp tills jag kom fram till Kevins plats. Han satt med ryggen lutad mot armstödet.

Han hade på sig en svart T-shirt med rosa, glittriga, stjärnor på. Hans byxor var silvriga och han hade bälten i olika färger runt benen. Hans hår var uppsatt i en boll mitt på huvudet

Jag smög upp bakom honom. Jag ställde mig upp halvt så att de andra kunde se mig. Jag la fingret över läpparna för att visa att de skulle vara tysta. De började le. Jag satte mina händer över Kevins ögon. Han hoppade till.

-Vem är det? frågade han.

-Det är någon du känner, svarade Seike åt mig.

-Är det du pappa? frågade han. Jag började skratta.

-Jag känner igen det där skrattet… Men det är väl ändå inte möjligt? Amanda? Är det du? frågade han.

-Vad är det som inte är möjligt? frågade jag och tog bort mina händer.

★YOHIOs POV★

-Amanda! skrek jag och hoppade upp ur soffan. Hon reste sig upp. Hon kastade sig runt min hals och jag la händerna på hennes rygg och tryckte henne mot mig.

 -Jag har saknat dig så mycket! sa hon.

-Och jag har saknat dig! sa jag. Jag tog hennes ansikte mellan mina händer och tittade in i hennes ögon, Hon grät av lycka. Sedan kysste jag henne. Jag sneglade mot de andra för att se vad de gjorde. De brydde sig inte ett dugg om oss. De hade hittat en till tjej bakom soffan. Jag brydde mig inte utan stängde mina ögon igen.

Mina tidigare flickvänner hade varit så falska. De var bara med mig för att jag antingen var känd eller för att krossa mitt hjärta. Men det var annorlunda med Amanda. Hon älskade mig för den jag var. Det visste jag.

★Amandas POV★

Vi kysstes länge. Det var som om världen runt omkring oss inte fanns längre. Vi tog igen de  månaderna vi inte hade varit med varandra. Men tillslut var Seike tvungen att avbryta oss.

-YOHIO? YOHIIOOO? sa han. När han inte fick någon kontakt med honom var han och Linder tvungna att slita loss oss från varandra.

-Vi ska upp på scen nu! sa Seike. Kevin nickade. Linder släppte sitt grepp runt mina armar.

-Lycka till, sa jag och pussade dem på kinden. De tackade och gick ut genom en annan ingång än den vi kom in från.

Innan Kevin gick ut tog han på sig en silvrig kavaj med trekvartsärmar. Kragen var svart och vid ena höften och på axlarna satt likadana bälten som på byxorna.

Han vände sig om och slängde en kyss till mig. Jag log.

★YOHIOs POV★

När Jag hade fått på mig jackan började illamåendet komma igen. Jag gillade inte känslan innan jag gick upp på scen. Jag blev yr, illamående och trött. Det var så varje gång. Jag bestämde mig för att göra det här snabbt och få det överstökat.

-Är du redo? frågade Seike.

-Nä, men vi kör ändå, svarade jag. Plötsligt sken Seike upp.

-Du YOHIO, Jag har en idé, sa Seike.

-Vadå? frågade jag. Han stannade och jag gjorde det samma. Han lutade sig mot mitt öra och viskade:

-Låt oss ge Amanda en liten överraskning.

★Amandas POV★

-Hoppas det går bra för dem, sa Emma.

-Ja.., svarade jag. De hade spelat fem låtar redan. Plötsligt kom Seike inrusande.

-Amanda, Du måste komma! YOHIO har svimmat! Sa han högt. Emma tog tag i min hand. Jag hoppade upp ur soffan. Seike tog tag i min andra hand. Sedan drog han med oss mot scenen.

Jag kan inte beskriva oron och smärtan jag kände när jag fick reda på att något hade hänt Kevin. Det var som om en bomb exploderade inuti mig.

Jag, Seike och Emma rusade mot scenen. När vi nästan var där ute släppte Seike min hand jag kunde inte stanna så jag rusade ut på scenen och föll pladask på mage när jag försökte stanna. Ray, Linder, Jenziih och de som satt i publiken började skratta, men det struntade jag fullständigt i. Allt jag brydde mig om just då var att Kevin mådde bra.

Jag hade tappat Emmas hand någon gång innan jag kom ut på scenen. Ray och Jenziih tog mig under armarna och lyfte upp mig på benen igen.

-Gick det bra? frågade Ray och försökte låta bli att skratta.

-Jaja, men vart är Ke… YOHIO? frågade jag oroligt.

-Här borta Amanda, svarade Kevin. Jag tittade mot hållet rösten kom ifrån. Han stod på andra sidan av scenen. Helt oskadd. Jag sprang fram till honom och kramade om honom.

-Det är lugnt, Amanda, släpp mig, sa han milt. Jag släppte honom. Han tog en mikrofon från ett stativ.

-Hello everyone. My name is YOHIO, as you may know, sa han mot publiken. Han sa det på Engelska istället för på japanska så att även jag skulle kunna förstå. Alla i publiken började skrika.

-I want you to meet a friend of mine, fortsatte han när publiken hade tystnat en aning.

Han drog mig till sig och lade handen runt mina axlar.

-This is Amanda. She’s my girlfriend, sa han. Några i publiken började skrika massa saker åt mig på japanska. Kevin skrek åt dem att sluta och gav dem en riktig utskällning på japanska.

-I love her! You should be happy that I finally found someone that makes me happy! skrek han. Publiken tystnade. Efter ett tag hörde man några som ropade instämmande.

-Thank you. Anyway, I love her very much, and I would like to sing a song to her, sa han. Publiken jublade.

-Den här är till dig, Amanda, sa han och tog upp sin gitarr. Ray tog en annan gitarr, Jenziih tog basen och Linder satte sig bakom trummorna. Seike kom upp bakom mig och gav mig en kram.

-Vart är Emma? Frågade jag. Han pekade mot ingången där jag kom inrusande. Jag tittade ditåt. Hon log mot mig. Jag log tillbaka. De började spela och jag tittade tillbaka mot Kevin. Han stod vänd mot mig och visade att jag skulle komma med sitt finger. Jag gick till honom och ställde mig med min högra sida åt publiken. Kevin tittade in i mina ögon. Sedan började han sjunga.

 

Every time I look into your eyes

There's something deep inside my heart

That screams your name

I'll be insane

If we keep going on like this

I even miss you when you're sleeping here right next to me

There's no one else but you

 

We're living in a dream

An endless fantasy

You're never alone

So forget your sorrow

Baby we're meant to be

Just close your eyes and see

That you're a part of me

My precious story

Fly away

 

All this time

We laughed until we cried

Just to see each other smile

And now you'll always be the one for me

That makes me feel like I'm alive

I am still searching for that story we always dreamed of

I hope you're searching too

 

We're living in a dream

An endless fantasy

You're never alone

So forget your sorrow

When all you feel is pain

I'll kiss you in the rain

Because everything's okay

When we're together

Me and you

 

We're living in a dream

An endless fantasy

You're never alone

So forget your sorrow

Baby we're meant to be

Just close your eyes and see

That you're a part of me

My precious story

 

We're living in a dream

An endless fantasy

You're never alone

So forget your sorrow

When all you feel is pain

I'll kiss you in the rain

Because everything's okay

When we're together

Me and you.

 

Tårarna rann ner för mina kinder och jag försökte inte stoppa dem. Han gav mig en frågande blick. Var det bra? Jag nickade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

NU HAR JAG INTERNET! Men inte imorgon ;_; JAG SKRIVER DIREKT JAG KOMMER HEM FRÅN STUGAN! JAG LOOOOVAAAAR!!! :DD (caps-lock power)