Tårarna rann ner för mina kinder och jag försökte inte stoppa dem. Han gav mig en frågande blick. Var det bra? Jag nickade.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------

 

-Kom hit då, sa han och ställde ner gitarren. Jag ställde mig närmare honom och han tog mitt ansikte mellan sina händer.

-Jag älskar dig, sa jag lågt

-Jag älskar dig också, svarade han. Sedan kysste han mig länge. Jag lade mina händer på hans rygg och tryckte honom närmare mig. Några i publiken började vissla och några började skrika. Efter ett tag släppte han mig.

-Jag hoppas att du stannar med mig för alltid, sa han.

-Jag hade tänkt det, svarade jag och skrattade. Han log.

-Well, congratulations to you two, but can we sing the last song now? Frågade Seike i en mikrofon. Vi började skratta.

-Sure, svarade Kevin.

-Förresten, sa Kevin innan han tog sin gitarr.

-Kalla mig YOHIO från och med nu, Mitt riktiga namn för så dåliga minnen med sig, sa han. Jag log.

-Okej, YOHIO, svarade jag.

Emma kom fram bakom mig och tog armkrok med mig. YOHIO tog upp sin gitarr och jag vinkade hejdå till honom. Han vinkade tillbaka.

Jag och Emma gick tillbaka backstage. Vi satte oss i soffan och väntade på att killarna skulle bli klara. Den sista låten var Déjà Vu. Låten de spelade första gången vi träffades. Alla minnen från tiden innan vi träffades, när vi träffades och allt vi hade gjort tillsammans kom som en våg över mig. Tårarna kom på nytt.

-Vad är det, Amanda? frågade Emma

-N-nostalgi.., svarade jag mellan mina snyftningar. Emma log och kramade om mig.

-Det är inte så att du gråter för att vi kommer skiljas åt när vi är i Sverige igen? frågade hon lågt.

-Va? Svarade jag. De hade inte slagit mig förrän nu… Jag hade alltid tänkt att när YOHIO kom tillbaka till Sverige skulle allt vara bra igen. Jag hade aldrig tänkt på att Emma kanske inte bor i Sundsvall. Men vart bodde hon?

-Men… Men vart bor du? frågade jag och snyftade.

-Långt bort ifrån dig, svarade hon.

-Men vart? frågade jag igen.

-Sundsvall, svarade hon. Snyften övergick till skratt.

-Vad är det, Amanda? Har du blivit psykiskt sjuk eller något? frågade Emma. Jag började skratta ännu mer. Vilken rolig fråga!

-Nej… Jag bara.., svarade jag mellan skrattattackerna.

-Vadå? frågade Emma. Jag försökte lugna ner mig så mycket som jag kunde.

-Jag bor också i Sundsvall, sa jag och började genast skratta okontrollerbart. Efter en stund började Emma också skratta. Jag fick så ont i magen av allt skratt att jag la mitt huvud i Emmas knä och drog mina knän upp till hakan. Emma böjde sig ner över mitt ansikte och hade händerna på magen. Hon hade antagligen också ont. Vi låg så och skrattade tills någon avbröt oss.

-Vad håller ni på med? frågade en röst?                      

★Seikes POV★

Vi gick igenom korridoren som ledde tillbaka backstage.

-Det var så jävla roligt! sa YOHIO. Det var första gången han sa det efter en konsert. Vanligtvis brukade han vara missnöjd med sig själv. Jag log. Han log tillbaka. När vi kom backstage satt Emma i soffan och Amanda hade huvudet i hennes knä. Emma satt med ansiktet över Amandas. De skrattade.

-Vad håller ni på med? frågade jag dem. Amanda blev så överraskad att hon ramlade ner på golvet. Emma tittade på oss och sedan började hon skratta ännu mer. Amanda låg på marken och hade tappat andan av fallet. Jag stod bara där och stirrade men YOHIO sprang fram till henne.

-Är du okej, frågade han. Hon nickade.

-Jag tappade bara andan, sa hon när hon började andas normalt igen.

YOHIO hjälpte henne upp. Jenziih, Ray och Linder satte sig i soffan. Jag satte mig ner bredvid Emma i soffan och lade en arm runt henne. Hon började rodna smått. Amanda satte sig på Emmas andra sida och YOHIO satte sig bredvid henne. Det var ungefär en decimeters avstånd mellan mig och Emma. Amanda puttade Emma lite så att hon föll mot mig. Hon la handen på mitt knä för att ta emot sig själv. Jag började le. Hon började rodna och tog bort handen. Hon flyttade lite på sig men jag följde efter henne och satte mig så nära henne som det gick. Hon försökte flytta lite till, men Amanda satt i vägen.  Hon stirrade hotfullt på Amanda. Amanda bara log.

-Vill du inte sitta bredvid mig? frågade jag.

-Jo, men… Det blev lite för trångt.., sa hon ursäktande och rodnade ännu mer. Vi andra började skratta.

★Amandas POV★

Jag och de andra började skratta. Emma var för söt ibland. Jag och Seike flyttade ut lite så att hon fick mer utrymme.

-Tack, sa hon.

Vi satt och pratade länge innan vi var tvungna att åka tillbaka till hotellet. Jag grät för att jag inte ville åka ifrån YOHIO igen.

-Jag vill inte åka ifrån dig igen! sa jag och kramade honom hårt.

-Vi ses ju snart igen, svarade han och strök mig över håret.

-Jag vet… men vi har ju varit borta från varandra så länge.., jag vet inte om jag klarar en dag till utan dig, sa jag.

-Jag känner samma sak. Men kom ihåg att jag älskar dig. Jag ska ägna alla mina drömmar åt dig, svarade han.

-Ursäkta om jag stör.., men kan du inte följa med till hotellet och sova där då? frågade Emma. Jag tittade upp på YOHIOs ansikte. Han log.

-Om jag får för Tommy, svarade han. Vi letade igenom hela arenan nästan innan vi hittade honom i YOHIOs loge.

-Gömmer du dig för oss? frågade Seike honom. Han började skratta.

-Nej, hurså? svarade han

-Vi har letat överallt efter dig, svarade YOHIO.

-Okej. Men… är det där Amanda? Frågade han och tittade på mig. Jag nickade och log.

-Hejsan, Tommy! Sa jag.

-Trevligt att träffa dig! Sa han.

-Jaja. Kan jag få sova på Amandas hotell ikväll? avbröt YOHIO.

-Visst, bara ni inte gör något… oanständigt, svarade Tommy. Alla började skratta, utom YOHIO. Han höjde bara på ögonbrynen. Sedan vände han sig om mot mig.

-Jag ska bara byta om så går vi sen, sa han. Jag och Emma log. Vi gick ut ur logen. När vi väntade på att YOHIO skulle bli klar drog Seike med sig Emma lite längre bort. Seike sa åt oss att det var något privat så vi höll oss borta.

★Seikes POV★

Jag drog med mig Emma lite längre bort till en vägg med ett skynke över. Vi gick in bakom skynket och fortsatte gå en bit bort. Lite längre fram fanns det en dörr. Jag öppnade den och visade henne in. Rummet var svagt upplyst av en liten lampa som stod på golvet i ett hörn.

-Vad gör vi här? frågade Emma. Jag vände mig mot henne. Vi stod mitt i rummet.

-Jag vill berätta en sak för dig, svarade jag.

-Jaha… vad ville du berätta då..? frågade hon. Jag började rodna.

-Jag.., började jag. Jag visste inte hur jag skulle fortsätta meningen. Alla mina känslor var som en stor klump i magen. Alla tankar var som en dimma. Allt jag kunde tänka på var hur mycket jag tyckte om tjejen som stod framför mig. Första gången jag såg henne visste jag att jag älskade henne.

-Jag tycker om dig… Mycket… Faktum är att jag… Älskar dig..., klämde jag fram. Jag såg svagt hur hennes min skiftade mellan glad och förvånad. Utan att tänka efter böjde jag mig fram och kysste henne. Först stod hon bara där, men efter ett tag besvarade hon kyssen. Jag lade mina händer runt hennes midja. Men efter en stund tryckte hon bort mig.

-Seike... hur gammal är du..? frågade hon.

-Varför undrar du? svarade jag.

-Åldersskillnaden.., sa hon och tittade ner på våra fötter. Jag lade mina fingrar under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte. Hon tittade in i mina ögon.

-Ålder kan aldrig sätta stopp för kärlek. Det är bara en siffra. Jag bryr mig inte om varken din eller min ålder, svarade jag. Hon började le och sedan kysstes vi igen.

★Amandas POV★

Jag och YOHIO satt på soffkanten. Ray, Jenziih och Linder hade gått till turnébussen. Vi diskuterade hur barnen nu för tiden var.

-Allt jag vill är att barnen ska våga vara sig själva. De flesta är ju rädda för att bli mobbade. Jag har ju varit med om mycket sådant i mitt liv. De kallade mig bög och mycket annat, sa YOHIO

-Ja, när jag började klä mig i de här kläderna, i femman tror jag, så började alla säga dumma saker åt mig. Vännerna som jag en gång hade, även de som hade stöttat mig tidigare, lämnade mig och började snacka skit om mig bakom min rygg. Jag bryr mig inte så mycket nu, men då… Jag blev deprimerad och började… skära mig själv.., sa jag. YOHIO tittade oroligt på mig.

-Oroa dig inte, jag slutade i åttan. Men jag har ärren kvar, sa jag. Han tittade på mina armar. Jag drog upp ärmen på koftan. Det var runt tjugotre ärr på min underarm. Han strök försiktigt över ärren med sina fingrar.

-Aldrig igen, Amanda, sa han lågt.

-Nu har jag ju dig, svarade jag. Han kysste mig.

-Nämen! Har ni pusskalas igen? sa Seike. Han och Emma kom gående mot oss, hand i hand. YOHIO pekade på deras händer.

-Vad är det där? frågade han och hånlog. Jag kollade på Emma och log.

-Vet du inte det? frågade Seike som svar. De började skratta. Jag himlade med ögonen.

♥--------------------------------------------------------------------------------------------------♥

Seike bestämde sig för att också följa med till hotellet. Jag och Emma kramade om varandra och sa godnatt.

Jag tog YOHIOs hand och började gå mot mitt rum.

-Så, hur har du haft det när jag var borta? frågade han.

-Dagarna var långa och tråkiga. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på dig. Själv då? svarade jag.

-Jag har grävt ner mig i jobb så jag sluppit tänka på hur mycket jag saknat dig. Men det hjälpte inte så mycket, på kvällarna kunde jag inte sova för att jag tänkte på dig, svarade han. Jag log.

När vi kom in i mitt rum satte han sig på sängen och tittade sig omkring.

-Vad ska vi göra? frågade han. Jag gäspade.

-Kan vi inte gå och lägga oss? undrade jag.

-Okej, svarade han.

-Jag måste bara gå på toa, sa han och reste sig upp. Jag nickade. När han gick in på toaletten tog jag upp mitt nattlinne som jag hade slängt på golvet. Jag tog av mig mina kläder och drog på mig nattlinnet. Sedan kom YOHIO ut. Han hade bytt om till pyjamasbyxor, han hade ingen tröja på sig. Och han var… Utan smink.

★YOHIOs POV★

När jag kom ut ur badrummet stod Amanda i nattlinnet. Jag tittade på henne och log. Hon stod där som förstenad.

-Är det något fel? frågade jag.

-N-nej, inget, svarade hon.

-Okej, sa jag. Hon drog bort täcket och lade sig ner i sängen. Jag gjorde samma sak. Hon låg ihop kurad som en boll. Jag lade mig med min mage mot hennes rygg och mina knän i hennes knäveck. Vi låg så ett tag innan jag bröt tystnaden.

-Du tycker jag är ful, va? frågade jag. Jag kände igen ansiktsuttrycket. Alla tjejer jag hade visat mig såhär inför hade reagerat som Amanda gjorde. Det var orsaken till att de flesta gjorde slut med mig. Hon vände sig om mot mig och tittade mig i ögonen.

-Nej. Du är den vackraste personen jag någonsin sett utan smink, svarade hon. Jag blev förvånad över det svaret, men det såg inte ut som att hon ljög.

-Ingen har någonsin sagt så till mig.., sa jag. Hon log. Jag kysste henne.
Det kändes som om vi flög igenom himlen på ett fluffigt moln. Hon strök min kind. Plötsligt drog hon bort sina läppar och jag var tillbaka i verkligheten igen.

-Jag älskar dig, Kevin, sa hon. Jag log. Plötsligt rann tårar ner från mina ögon. Jag blev väldigt överraskad. Jag hade inte gråtit på flera år! Hur jag än hade försökt, hade tårarna inte velat komma. Förrän nu. Hon hade förändrat hela mitt liv.

Hon log och torkade bort tårarna med sin tumme.

-Tårar passar inte på dig, sa hon och pussade mig på pannan.

-Jag älskar dig också, sa jag. Hon log ännu mer och tog min hand.

Jag låg och vakade över henne hela natten. Hon såg så fridfull ut när hon sov. När hon vaknade låg jag vaken och tittade på henne. Hon höll fortfarande min hand. Hon tittade mig i ögonen och log. Jag log tillbaka. Vi låg så ett tag tills det knackade på dörren.

-Jag öppnar, sa jag. Hon nickade. Jag gick till dörren och öppnade den. Det var Emma och Seike. Emma började rodna när hon såg att jag inte hade någon tröja på mig.

-Tjena Yoyo, sa Seike. Jag rynkade på ögonbrynen. Jag hade aldrig gillat det smeknamnet.

-God morgon, svarade jag även fast jag inte hade sovit.

-God morgon? Klockan är halv två! sa Seike. Jag spärrade upp ögonen och smällde igen dörren.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ledsen att det inte blev någon bild i början, men jag hinner inte eftersom min dator snart tar slut på batteri och jag glömde laddaren hemma... D8< Hoppas ni gillade kapitlet! ^^