Jag vill bara lägga mig på golvet, kura ihop mig och hålla för öronen så att jag inte hör något. Jag vill inte höra.
Några timmar senare står jag och Julia och pratar om kärlek. Jag är med YOHIO, hon med SEIKE. Det känns konstigt. Jag menar... YOHIO är ju typ en världsstjärna. Det känns overkligt på något sätt.
- Har ni berättat för YOHIO ännu? frågar jag Julia. Hon skakar på huvudet.
- SEIKE sa att han skulle bli arg för att jag bara är tretton, säger hon. Jag nickar. Det låter troligt.
Plötsligt hör vi YOHIO skrika.
- Seike, är du seriös!? Julia är 13! hon har knappt kommit in i puberteten än! skriker YOHIO. Jag höjer på ögonbrynen.
- Jag tror han fick reda på det nu.., säger jag. Julia nickar.
- HANNA! KAN JAG LÅNA NÅGRA BINDOR? skriker Julia så att SEIKE och YOHIO hör det. Det tystnar. Julia börjar fnissa.
- Där ser du YOHIO, hon har visst kommit i puberteten, hör vi SEIKE säga. YOHIO är tyst. SEIKE kommer ner för trappan till oss.
- Hej, säger han och ler.
- Jag tror jag ska gå till YOHIO.., säger jag och går upp till rummet. Han sitter på sängen och surar.
- Du borde nog inte lägga dig i deras relation. De älskar ju varandra, så varför skulle det inte gå? frågar jag.
- Hon är bara tretton! säger han irriterat till mig.
- Du behöver inte bli arg på mig för det! säger jag lika irriterat. Det är verkligen inte okej. Han kan inte bestämma över andras relationer!
- Men, lägg dig inte i du heller! Sluta vara så irriterande! säger han.
- Irriterande? Om jag är irriterande, vad är inte du då, Mr. "jag vet allt om relationer". Eller vill du att jag ska kalla dig: "Herr IDIOT" ? skriker jag åt honom. Han tittar förvånat på mig. Jag springer ut ur rummet och börjar gråta. När jag springer ut ser jag att Julia står utanför och har antagligen tjuvlyssnat. Jag bryr mig inte. Istället springer jag ner i källaren och sätter mig lutad mot väggen. Där sitter jag och snyftar och gråter i vad som känns som en evighet.
Julias POV
Jag har stått utanför och tjuvlyssnat på deras samtal. Jag går in i rummet där YOHIO sitter, alldeles ensam.
- Kärlek har ingen åldersgräns.., säger jag tyst. Jag kommer börja gråta.
- Nej, men när man är tjugotvå och dejtar en trettonårig tjej... Det går inte, svarar YOHIO. Där kommer tårarna.
- Men så länge vi.., börjar jag men YOHIO avbryter mig med en djup suck.
- Om du är sådan här kommer Hanna inte vilja vara med dig länge till. Skärp dig, säger jag och går ut ur rummet. Dörren slänger jag igen, hårt. Alla ord är han värda. Han förtjänar inte Hanna.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
