Our Story~ Kapitel 10
-Kan vi gå nu? frågade jag. -Ja, jag tror att de börjar bli lite oroliga igen, svarade han och skrattade lågt. Jag log. Vi reste oss upp och gick ner i tunnelbanan.
♥---------------------------------------------------------------------------------------------------♥
★YOHIOs POV★ Jag och Emma satt på en bänk och väntade oroligt på att Amanda och Seike skulle komma. Jag strök Emma över ryggen för att lugna oss båda. Hon satt med knäna vid pannan och snyftade.
-Det är mitt fel.., sa hon mellan snyftningarna.
-Säg inte så, det var mitt fel att jag inte gick med henne. Hon är ju ändå min flickvän, svarade jag.
-Men.., snyftade hon. Jag var själv väldigt ledsen och orolig, men jag försökte att inte visa det inför Emma. Om jag inte kunde vara stark, varför skulle hon kunna vara det?
-Emma, YOHIO.., sa en röst bakom oss. Vi vände oss om. Det var Amanda. Emma kastade sig över henne. -Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt.., sa hon samtidigt som hon snyftade.
-Du har inget att be om ursäkt för. Det var mitt fel att ni blev så oroliga. Förlåt mig, svarade Amanda. Emma och Amanda stod och kramade varandra ett tag. Amandas ansikte var nerborrat i Emmas hår. Efter en stund kollade Amanda upp på mig och släppte Emma. Emma släppte Amanda och gick till Seike. Amanda kom fram till mig och kramade mig hårt.
-Förlåt, viskade hon.
-Vi var jätteoroliga.., svarade jag.
-Jag vet, förlåt.., sa hon. Jag pussade henne på pannan.
-Varför gick du ifrån oss? frågade jag. Hon svarade inte på ett tag.
★Amandas POV★
-Varför gick du ifrån oss? frågade YOHIO. Jag visste inte om jag skulle svara. Men jag svarade eftersom han var den enda som verkligen förstod mig.
-Jag ville se hur lång tid det tog innan ni märkte att jag var borta, svarade jag lågt. Han tittade in i mina ögon.
-Förlåt mig, sa han. Jag tittade ner på marken.
-Jag har ju redan sagt att.., började jag men han avbröt mig.
-Det är inte ditt fel. Det var jag som var okänslig. Förlåt, jag har bara haft så mycket i mitt huvud på sista tiden, sa han. Jag tittade upp på honom, log och pussade honom på kinden. Han log.
-Är vi sena nu? frågade jag. Han tittade på en klocka. 27 minuter över 2.
-Nej. Om vi skyndar oss så hinner vi, svarade han. Vi drog med oss Seike och Emma och skyndade iväg.
YOHIO höll min hand och sprang framför mig. Jag sprang så fort jag kunde. Han var snabbare än mig. Emma och Seike sprang bredvid oss. Jag kollade på Emma. Hon hade lika svårt att hänga med som jag.
Jag tror att Seike och YOHIO tävlade om att komma till tåget först, de gav varandra blickar som sa ”Jag kommer först!” lite då och då.
När vi äntligen var framme vid tåget var klockan 5 över halv 3.
-Skit, vi missade den sista möjliga, sa YOHIO.
-Ursäkta mig, men kan ni snälla berätta vart vi ska? frågade Emma.
-Nej, eftersom det inte blir idag så kan vi inte berätta idag. Vi åker imorgon istället, svarade Seike. Istället för att åka till det hemliga stället gick vi ut och så fick vi en rundtur i Tokyo. YOHIO och Seike visade alla de bästa shoppingaffärerna, sushiställena och sedan gick vi på ”Ueno Zoo”. Det var ett zoo med fler än 500 olika djur. De sötaste var pandorna som hängde i träden.
YOHIO hade fått lov att sova på mitt hotell en natt till, så efter rundturen gick vi tillbaka till hotellet och gick och lade oss. Nästa morgon vaknade jag mycket tidigare än de andra. Jag tog fram min mobil och kollade på klockan. Kvart i 7. Jag stönade. Eftersom jag inte hade lust att somna om, steg jag upp ur sängen och tog på mig kläder. Jag tog på mig en ljusrosa klänning med körsbärsblommor på som jag hade köpt dagen innan.
YOHIO hade berättat att de kallades ”Sakura” i Japan. Sakura var ett vackert ord. Jag älskade hur de la sig på tungan. ”Det skulle passa i en låt.” hade jag sagt när han berättade det för mig. Han hade skinit upp och lett ett brett leende. Jag drog på mig ett par vita knästrumpor och satte ett vitt hårband i håret. Jag visste vad YOHIO skulle ha sagt nu.
-Kawaii! hörde jag en trött röst säga bakom mig. ”Kawaii” är japanska för ”sött/söt” Jag vände mig om och såg att YOHIO kollade på mig.
-Förlåt om jag väckte dig, sa jag och log. Han log tillbaka.
-Det gör inget, svarade han. Han drog bort täcket och klev också upp. Han gav mig en snabb kyss och tog sedan fram kläder ur sin väska. Jag satte mig på sängen och tittade på medan han klädde på sig.
-Vad ska vi göra nu då? frågade jag när han var klar. YOHIO tänkte efter ett tag. Sedan sken han upp i ett lurigt leende.
-Vill du skoja med Seike? frågade han. Jag skrattade.
-Gärna, svarade jag. Han gick in på toaletten och sminkade sig. Sedan tog jag hans hand och vi sprang ut i korridoren utan skor. Vi fnissade tyst, så vi inte skulle väcka någon. Vi ställde oss i hissen och åkte upp en våning. När vi var på våningen ovanför letade vi reda på rum 481, Emma och Seikes rum. Jag och YOHIO bestämde oss för att jag skulle få hämnas på Seike för den gången när han sa att YOHIO hade svimmat och jag störtade ut på scenen.
YOHIO lade sig på golvet en bit ifrån deras dörr. Jag bytte ansiktsuttryck från glad till förtvivlad och försökte pressa fram några tårar. Jag bankade på dörren så desperat jag kunde. När ingen öppnade, ropade jag på Seike och snyftade.
-Hjälp mig Seike! ropade jag. YOHIO låg på golvet och försökte kväva sitt skratt.
-Seike! fortsatte jag. Till slut öppnade Seike dörren. Han var nyvaken och hans hår var rufsigt.
-Vad är det? frågade han nyvaket.
-YOHIO.., YOHIO svimmade! sa jag och snyftade. Seike spärrade upp sina ögon.
-Vart är han? frågade han oroligt. Jag svarade inte, utan pekade mot YOHIO. Han låg på golvet. Seike rusade fram till honom och satte sig bredvid honom. Han ruskade om YOHIO.
-YOHIO?! Yoyo?! Vakna!! ropade han. Jag stod och försökte hålla minen. När YOHIO inte reagerade lyfte Seike upp honom och gick in till Emmas rum och lade honom på sängen. Jag följde efter och fejksnyftade som en galning. Emma vaknade och kollade på YOHIO.
-Vad händer? frågade hon yrvaket.
-Kan du flytta dig, Emma? bad Seike. Hon nickade och klev upp ur sängen.
-Vad händer? frågade Emma igen.
-YOHIO har svimmat, svarade Seike panikartat. Seike satte sig på knä bredvid YOHIO i sängen. Jag gick fram till YOHIO och snyftade livet ur mig själv. Jag lade handen på hans mage, som ett tecken att han ska hålla andan. Han förstod vinken och hans bröstkorg slutade höjas och sänkas. Jag gjorde en så trovärdig flämtning som möjligt.
-Han slutade andas! sa jag. Seike spärrade upp ögonen.
-Nej! Stanna med oss! skrek han. Jag lade två fingrar mot hans hals för att känna pulsen. Jag kände rytmen av hans hjärtslag.
-Han har ingen puls! skrek jag, även fast han hade det. Jag gjorde mun mot mun metoden, fast det var mer som en puss för mig och YOHIO. Sedan lade jag mina händer över hans hjärta och tryckte med jämna mellanrum. Jag tryckte inte hårt men sängen skakades så mycket att det inte syntes att YOHIO andades. När jag slutade tittade jag på Seike och skakade på huvudet. Jag snyftade högt.
-Jag ringer ambulansen! sa Seike.
-Nej, Seike... Det är över.., sa jag dramatiskt. Seike begravde sitt ansikte i sina händer. Emma stod vid väggen och förstod ingenting. Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag brast ut i skratt och lade min panna mot YOHIOs mage. YOHIO började andas igen och började också skratta.
-Vad i…?! sa Seike förvånat.
-April april! skrek jag.
-Det är ju inte ens första April! skrek Seike till oss.
-Vi vet, sa YOHIO och började skratta ännu mer. Seike bokstavligt talat drog ut oss ur rummet och puttade ut oss i korridoren. Jag och YOHIO höll på att flabba ihjäl oss.
★YOHIOs POV★
Jag och Amanda gick mot vårat, eller hennes, hotellrum. Vi fnissade som galningar. Plötsligt avbröt Amanda vårt fnissande.
-Gick vi över gränsen? frågade hon. Jag tänkte på det ett tag.
-Nej, jag tror inte det. Han kommer helt säkert vara arg på oss ett tag, men han kommer glömma det så småning om, svarade jag. Hon nickade och log.
Även fast jag var så säker på mitt svar i början, blev jag osäkrare på det allt eftersom dagen gick.
När klockan var ett, blev jag så osäker att jag gick för att prata med Seike. Jag knackade på dörren. Emma öppnade. Hon släppte in mig. När jag kom in såg jag att Seike låg på sängen och sov. Han vred och vände på sig. Han måste ha haft en mardröm.
-Det tog ett tag att lugna ner honom efter att ni hade gått, sa Emma lågt.
-Är du arg på oss? frågade jag och tittade på henne. Hon skakade på huvudet.
-Nej, men jag är lite besviken faktiskt, svarade hon. Jag nickade.
-Kan jag få prata med Seike ifred? frågade jag. Hon nickade och tog på sig sina skor.
-Jag går till Amanda, sa hon och log ett trött leende. Jag log tillbaka och nickade. Hon gick ut genom dörren. Jag förberedde mig på det värsta, och när jag trodde att jag var beredd så väckte jag Seike. Men jag var inte beredd. Så fort han vaknade och såg mig fick han ett argt ansiktsuttryck, och inte ett av de som han fick normalt när man skojade med honom, utan ett riktigt argt. Det kändes som om alla mina förhoppningar om att bli sams sjönk till botten av en djup sjö. Jag satte mig ner på en stol.
-Vad fan höll du på med?! skrek han åt mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Okej, förlåt för att det inte blev någon bild, men internet är så dåligt just nu så jag vet inte vad som händer. o.o Hoppas ni gillar kapitlet. ^-^
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Yuki
WHO'S BACK??? O.O WELL,YUKI MÖRDAREN ÄR TILLBAKA SÅ JALLA JALLA VAFAN!!! ^-^ *dansar karamell dansen*
NU ÄR DET PARTY KIKOO!!! <3333 AJ LAVE JU AMAYA!!!!
OK,JAAA,JAG HAR DRUKIT MASSA SKIT PÅ FJÄRAN TILLBAKS FRÅN TYSKLAND. -.-" NU SKA YUKI RINGA SEIKE OCH SKRIKA ATT HAN KOMMER BLI MÖRDAD AV MIG IKVÄLL OCH ATT JAG KOMMER TA ALLA HANS PENGAR OCH KATTEN!!!! O_o MOROT!!!
Svar:
Amaya-chan
Yuki
WOBBLA WOBBLA WOOBIE!!<333 *hyperventilerar* ; - ; JAG HAR SAKNAT DIG SÅ AJGMEG6JTGDT JÄVLA MKT!! ; 3 ; Yuki glad hon tillbaka till Amaya!!! ; _ ; Mjähhh....kramas? <33333
Svar:
Amaya-chan
Yuki
Aw! Komsi komsi waifu<3 *kramar om hårt och snurrar runt med dig i min famn medans jag sjunger Flo Rida's sång "Right Round"* -"You spin me right round,baby right round..." ; 3 ;
;;____;;
Btw,jag är på NärCon.Buhuuu,jag är på G-host just nu. Jobbar med Seike o killarna liksom!! :C och så har jag hjälp 3 vänner att sälja "Ouji","Sweet Lolita" och "Visual Kei" kläder,accesoarer, e.t.c...... -.- Fan vad mkt!!!! Ooochhh så jobbar jag som vakt oxå här på NärCon så att ingen gör sig illa,dör, osv osv. :((( Döda mig nån.JAG ÄR HUNGRIG OCH VILL HA SUSHI FRÅN "Sushi Yama" eller "Sakura Sushi" eller "Sushibar"... ;///; Kan du köpa Sushi åt moi? .___. Pweaseeee~~~
Btw, vart är du och vad görru waifu?
Svar:
Amaya-chan
Yuki
Haha^^ C'; *kramar om* JAAAA,SUSHIIII<333 Saknar dig på skype älski! ;-*
Åhh,JAG ÄR SLUT EFTER 3 SJUKA DAGAR PÅ NÄRCON!!!!! ;;____;;
; - ; ; _ ; ; ^ ; ;////; *dör*
Aw!Vad roligt.Menar du "Jersey Shore"? Jag sitter o kollar på kanal 5 för det är action filmen "Gone In 60 Seconds" med Nicolas Cage och Angelina Jolie(dem är med i filmen).
Tråk söndag då! ,_____, -.- >///< >w< >^<
Svar:
Amaya-chan
Yuki
Skönt förejj! ;-( Och jag hatar måndagar!! Fy på den! -.- Ajaa,om en vecka fyller du 13 år ;)
Svar:
Amaya-chan
