YOHIO rodnar.

   - Förlåt för det där.., säger jag och börjar också rodna.

   - Nej, det är okej.., svarar han. Han lägger en hand på sin nacke. Jag tittar ner på våra fötter.

   - Ska vi åka kanske? frågar han. Jag nickar och så ställer vi oss i hissen. Jag trycker på en av hissknapparna och dörrarna stängs.

   När vi kommer ut ur huset står en svart bil och väntar på oss. YOHIO öppnar dörren åt mig och jag kliver i och sätter mig. Han stänger sedan dörren och sätter sig på andra sidan. I framsätet sitter två vakter, en som kör och en i passagerarsätet. De var båda stora och det såg ut som om deras kavajer skulle spricka av musklerna som gömde sig där under. Jag satt där och gjorde mig så liten som möjligt.

   Vi åker till en tunnelbanestation och tar sedan ett pendeltåg in till Stockholm. Därifrån tar vi flyget till Umeå. När vi kommer ut ur flygplatsen så står ännu en bil och väntar på oss. Och ännu en gång öppnar YOHIO dörren åt mig.

   - Tack, säger jag. Han ler. Jag kan fortfarande inte förstå detta. Jag ska på en resa med han som jag aldrig hade trott jag ens skulle få träffa. Min idol.

 

I ungefär fyra timmar åker vi bil. Vi åker till Tärnaby.

   - Ursäkta mig herrn.., säger en av vakterna åt YOHIO som har somnat mot min axel. Jag börjar rodna. Vakten harklar sig. Jag petar lite på honom. Det är första gången vi har kroppskontakt. Jag har aldrig rört honom förut. En pirrande känsla går igenom min kropp när han vaknar och tittar förvirrat på mig. Vad söt han är.

   - Förlåt, säger han sedan och spänner upp sitt säkerhetsbälte. Jag gör samma sak och sedan kliver vi ur bilen samtidigt.

   YOHIOs pappa måste ha varit väldigt försiktig när han valde hotell åt oss. Vi ställer oss och tittar på hotellet. Det är stort och ser ganska gammalt ut. Ungefär som en stor herrgård som brukar finnas i skräckfilmer. Låt oss hoppas att den här resan inte blir som en skräckfilm. 

   - Det här var ju... fint.., säger YOHIO. En rysning går igenom min kropp.

   Plötsligt börjar det snöa. Jag tittar upp mot himlen och kände hur de kalla snöflingorna landar på mitt ansikte. Det påminner mig om att det faktiskt snart är jul. Tjugo dagar kvar.

   Jag, YOHIO och vakterna går in på hotellet. Det ser likadant ut som på utsidan, som om det kommer ur en skräckfilm. I receptionen sitter en ung tjej, runt 13 år gammal, och läser en tidning. Hon har blont hår med två tofsar på var sida av huvudet. Vi går närmare henne. Det verkar inte som hon har märkt oss ännu.

   - Hallå, ursäkta mig..? frågar jag. Hon hoppar till och sedan kollar hon på oss. Hennes ögon blir stora som två tennisbollar när hon ser YOHIO.

   - AHMAJGAHD DET ÄR YOHIO! skriker hon och hoppar över receptionsdisken. Hon landar framför YOHIO. Hon attackerar honom med en kram. YOHIO vacklar bakåt. Vakterna kommer rusande, men YOHIO ger dem ett tecken att hålla sig borta. Tjejen står och piper något som ingen förstår och har ett tajt grepp om YOHIO. YOHIO klappar henne lätt på huvudet och skrattar lite. Jag står där och tittar på. Efter en stund tittar YOHIO på mig och ler. Jag rodnar och vänder bort huvudet. Ett litet leende fastnar på mina läppar.

   Tillslut släpper hon äntligen YOHIO.

   - Jag heter Julia! Jag är typ ditt största fan! Jag tittade på YOHIO. Han såg mållös ut så jag avbröt.

   - Jobbar du här? frågar jag. Hon tittar på mig och skakar på huvudet.

   - Nepp, Jag vann, precis som du! säger hon och ler. Det tar ett tag innan jag förstår vad hon menar.

   - Jaha, så du vann också en resa med YOHIO? frågar jag.

   - Nej, Med SEIKE! säger hon och skrattar. Jag ler.

   - Jaha, svarar jag.

   - Jag går och letar efter någon som jobbar här, så vi kan få någon sömn, säger YOHIO plötsligt. Han börjar gå mot en korridor lite längre bort med vakterna hack i häl. 

   - Så... Vart är SEIKE då? frågar jag Julia.

   - Han är uppe på vårt rum och sover. Jag ville inte gå och sova förrän jag hade sett vem som vann resan med YOHIO, säger hon och ler. Jag ler tillbaka. Vänta lite... Måste jag och YOHIO också dela rum? Jag rodnar på bara tanken och hoppas innerligt att det är separerade sängar.

    YOHIO kommer in i rummet igen med en nyckel i handen. Han går in bakom receptionen och låser upp skåpet med nycklar.

   - Vilket rum ska vi ta tycker du? frågar han mig och ler.

   - Vilket som helst förutom nummer 13, svarar jag. Jag hatar rum nummer 13. Det finns så mycket rykten om att rum nummer 13 ska ha förbannelser. Och det gäller på varje hotell.

   - Okej, Nummer 14 får det bli då, säger han och tar nyckeln som hänger under siffran 14.

   Vi säger godnatt till Julia, som bestämmer sig för att vara uppe lite till, och går upp till vårat rum. YOHIO sätter i nyckeln i låset och vrider om den. Han går åt sidan och låter mig öppna dörren. Jag blundar och trycker ner handtaget. Snälla säg att det är separerade sängar. Jag öppnar sakta ögonen och går in. Dubbelsäng. Självklart. 

   I rummet finns fem saker: En säng, en fåtölj, en byrålåda, en vas med några vissna blommor och en matta med röda fläckar... Blod? Ja, det måste det vara. Det finns inget annat som skulle se ut så när det torkat. Golvet är av trä. Det knarrar när man går på det. På väggarna sitter gula tapeter som förmodligen har varit vita en gång i tiden. Det finns ingen toalett så jag antar att det finns en gemensam toalett någonstans.

   Jag går in i rummet och bort till fönstret. När jag tittar ut så pågår en mindre snöstorm för fullt. Jag hoppas att den har lagt sig till imorgon.

   YOHIO och jag bestämmer oss för att gå och sova på direkten. Klockan är ju faktiskt halv tre på morgonen. Han tar av sig sin tröja och vänder ryggen mot mig. Tack och lov, annars skulle han fått se mitt tomatröda ansikte.

   Jag tar fram mitt rosa nattlinne och tar snabbt av mig klänningen. Precis innan jag sätter nattlinnet över huvudet ser jag att YOHIO vänder sig om. Jag drar snabbt ner nattlinnet. YOHIO står med händerna över sina ögon.

   - Förlåt.., säger han och rodnar. Jag svarar inte, utan drar av mig strumpbyxorna.

   - Ska vi gå och lägga oss? frågar jag. Han tar bort händerna från ögonen och nickar. Vi lägger oss på varsin sida av sängen och vänder ryggen mot varandra. Vi ligger tysta ett tag.

   - YOHIO, är du vaken? frågar jag tyst.

   - Ja, svarar han.

   - Vart är dina vakter? frågar jag.

   - Jag tror de är i rum 13.., svarar han. Jag ryser.

   - Okej, svarar jag och stänger mina ögon. Jag somnar på direkten.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag glömde att skriva i förra kapitlet att det här är novellen som jag skriver åt Hejhejhej eftersom hon vann den lilla tävlingen jag hade för ett tag sedan. c: Jag hoppas att ni gillar den. Även fast det här kapitlet blev lite... höhö tråkigt. cX

Den bilden längst ner i kollaget är Julia som har denna underbara novellblogg: http://yohionoveller.blogg.se/

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)