Tårarna rinner som floder ner för mina kinder. Smärtan sprider sig som elektricitet i min kropp. Efter ett tag gör det så ont att jag tappar medvetandet.

SEIKEs POV

Jag springer allt vad jag kan hem till mig. Felicity har tappat medvetandet. När jag kommer fram till min och Jeremias lägenhet så ringer jag på dörren många gånger. Jeremia är inte hemma.

-Helvete! svär jag. Jag böjer mig ner och sätter försiktigt ner Felicity på golvet, lutande mot väggen. Mina händer letar desperat igenom mina fickor efter dörrnyckeln. När jag äntligen hittar dem så låser jag upp dörren med darrande händer. Jag öppnar dörren, slänger in väskan med Felicitys saker och går sedan ut igen för att hämta Felicity. Hon stönar svagt när jag försiktigt lägger henne över min axel. Jag går snabbt in och stänger dörren efter oss. Sedan går jag in till sovrummet utan att ta av mig skorna. Jag lägger Felicity på min säng och sätter mig sedan bredvid henne. Hon vaknar inte. Ska jag ringa ambulansen? Nej. Då skulle jag behöva förklara hennes skador och vad skulle jag säga då?

”Hennes mamma och lillasyster misshandlade henne”? Då skulle de på sjukhuset säkert ringa polisen och Felicity vill ju inte det. Istället hämtar jag en handduk som jag fuktar och lägger på hennes panna. Jag vet att det mest är för feber, men jag vet inte vad jag kan göra mer än det.

-Felicity? Frågar jag och skakar lite på henne. Hon stönar lågt. Jag skakar henne lite mer och då öppnas hennes ögon. Hon blinkade några gånger. Jag ler mot henne och pussar henne på kinden. Hon ler förvirrat till en början, men sedan slocknar leendet. Hon sätter sig upp.

-Min mor… Hon älskar mig inte.., säger hon lågt. En osynlig kniv stack mitt hjärta. Det gör ont att se henne så ledsen.

-Nej… Jag vet att det kanske inte hjälper så mycket men… Jag kommer alltid att älska dig, svarar jag. Hon tittar förvånat på mig.

-Men… Hur kan du vara så säker? Vi har ju just träffats.., frågar hon. Hag ler mot henne.

-Jag visste första gången jag såg dig sittandes med snö mot din kind att jag älskade dig, svarar jag. Hon börjar rodna svagt. Jag kysser henne mjukt. Jag känner hur tårar börjar rinna ner för hennes kinder. Hon drar bort sina läppar och tittar ned på sina ben. Jag lade mina fingrar under hakan, lyfte hennes ansikte så att hon tittade på mig och torkade sedan bort hennes tårar med min hand.

-Vi kommer ha det bra här. Vi kommer klara det här tillsammans, säger jag och tittar djupt in i hennes ögon. Fler tårar börjar rinna ner för hennes kinder och jag torkar bort dem ännu en gång. Hon snörvlar och torkar sin näsa med ovansidan av handen. 

-Ja, svarar hon sedan. Hon verkar ha bestämt sig. Jag ler åt henne och kysser henne igen. Vi kysser varandra länge. Plötsligt hör jag hur ytterdörren öppnas.

-Våldgästning!  skriker en röst från hallen. Personen kämpar med en väska låter det som.

-Hallå, vart är du SEIKE? frågar personen. Hon eller han står i vardagsrummet nu. Jag säger till Felicity att jag snart kommer tillbaka och går ut ur sovrummet. I vardagsrummet står en kille i sjuttonårsåldern. Han har ljusblont hår, stora solglasögon och är väldigt smal.

-YOHIO! säger jag och börjar le stort. Jag kramar om honom. Han kramade mig inte tillbaka pågrund av väskorna han höll i sina händer.

-Hur är det med allt? frågar han och ler.

-Jo, det är bra. Själv då? svarar jag.

-Ja det är bra här också, lite stressigt bara. Annars går det bra, säger han. Jag ler mot honom. Plötsligt kommer jag på att Felicity väntar på mig.

-Ursäkta mig, jag kommer snart, säger jag till honom och går in i sovrummet igen. Felicity sitter i sängen och biter på sin tumnagel. Jag ler mot henne och sätter mig bredvid henne.

-Vem var det? frågar hon och tittar på mig.

-Det var bara en kompis från Sundsvall, svarar jag.

-Ska du inte gå till honom då? Om han bor i Sundsvall så träffas ni ju inte så ofta.., frågar hon. Jag nickar och tar hennes hand. Jag drar med henne ut ur sovrummet och in i vardagsrummet. YOHIO står kvar på samma ställe. Han har tagit av sig solglasögonen och jackan och har kastat dem på soffan men han har kvar väskorna i sina händer. När han ser mig börjar han le. Hans blick glider över till Felicity. Leendet slocknar. Han tappar väskorna på golvet. Jag tittar förvirrat på Felicity. Hon är likblek och svettas.

-Felicity?! frågar han och tappar hakan. Hur kan han veta vad Felicity heter? De har ju inte träffats förut! Eller?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ursäkta att det kom så sent! Ska försöka skärpa mig lite i framtiden. c':