Förra gången i Evolving MADness ~

"Vad är det som är så roligt?" Han skakade på huvudet.

 

-Nej, nej, det var ingenting, svarade han. Mina kinder hettade lite och jag lade armarna i kors. Han tittar ursäktande på mig.

 

-Förlåt, det var inte dig jag skrattade åt! Säger han. Jag skakar på huvudet.

 

"Nå, var det rätt eller fel?"

 

-Det var alldeles… fel, svarar han. Jag begraver mitt ansikte i mina händer och SEIKE börjar skratta.

 

-Bli inte ledsen, säger han. Jag tittar på honom mellan mina händer, men skyddar mina kinder och min mun. Jag börjar rodna. SEIKE slutar skratta och ställer sig upp. Jag tar bort händerna från mitt ansikte och ser att han ler mot mig. Han går fram till katedern igen och ber om klassens uppmärksamhet.

 

-Okej, har alla kommit fram till ett svar? Frågar SEIKE.

 

-Ja, svarar alla, förutom jag, samtidigt.

 

-Okej, jag skulle vilja att Felicity började med sitt svar, sa han och log mot mig. Mina kinder blev röda igen men jag bläddrade tillbaka till svaret jag hade skrivit och höll upp det.

 

-”Jag vet verkligen ingenting om den visuella stilen, men jag antar att det är en stil där texterna är väldigt djupa och mörka. Jag tror att utstyrseln inte betyder så mycket. Men det är bara vad jag tror”, citerar han mig. Han ler och jag hör några viskningar i klassen.

 

-Okej, du där då? frågade han och pekade på Jennifer, klassens populäraste tjej.

 

-Den visuella stilen, eller ”Visual kei”, är ett mode och en moderelaterad musikgenre som uppstod i Japan under det tidiga 1980-talet. Den grupp som gjorde Visual kei mest känd var X-Japan som steg fram under mitten av 1980-talet. Visual kei var som störst under 90-talet med band som SHAZNA, L'Arc-en-Ciel, Glay och Kuroyume, säger hon.

 

-Det svaret tänker jag inte lyssna på, för att det hörs verkligen att du har kopierat wikipedia, svarar SEIKE. Hon fnyser åt honom.

 

-Jag vill ha någon med ett svar från en personlig synvinkel, som Felicitys svar, säger han. Ginny räcker upp handen. SEIKE tittar på henne med en tveksam blick. Sedan ger han henne ordet.

 

-Ja?

 

-Visual kei är en stil som grundades i Japan. Det viktigaste i visual kei är utseendet. Musiken spelar inte så stor roll. Man kan spela country låtar och ha på sig visual kei klädstilen så är man i visual kei genren. Det är ungefär som glamrock, svarar Ginny.

 

-Det är alldeles rätt, svarar SEIKE och ler ett fejkat leende mot henne.

SEIKE börjar berätta om visual kei och jag antecknar frenetiskt.

 

Lektionen går och tillslut ringer klockan. Jag pustade ut och granskar min anteckningsbok. De andra i klassen går ut ur klassrummet för att ta rast, men jag sitter kvar. Jag läser igenom mina anteckningar noggrant så att jag vet att inget blev fel.

Jag hör hur min lärare och SEIKE viskar något åt varandra. Jag ser hur de sneglar på mig. De pratar självklart om mig. Det gjorde mig väldigt irriterad. Varför skulle alla gå och prata bakom min rygg? Jag tittar ner i anteckningsboken och fortsätter att läsa.

 

-Felicity? Frågar SEIKE. Jag tittar upp på honom och rynkar mina ögonbryn.

 

-Skulle du kanske kunna visa mig runt, så att jag hittar? Frågar han och ler. Jag tittar på honom med ett neutralt ansiktuttryck. Jag vill inte vara med någon som pratar om mig bakom min rygg, men jag antar att jag måste. Jag nickar och ställer mig upp, tar upp mina böcker och börjar gå ut ur klassrummet. SEIKE följer efter mig och jag hör hur han säger hejdå till min lärare och stänger dörren bakom oss.

 

-Om jag minns rätt så ska vi till åttorna nu, säger SEIKE. Jag börjar gå ner för en trappa till högstadieelevernas korridor. De kollar lite snett på oss och några flämtar när de ser SEIKE. Jag ignorerar dem bara, men SEIKE ler mot alla som tittar på oss.

 

När jag är på väg att öppna dörren till åttornas klassrum så drar SEIKE plötsligt bort mig. Jag vill inte spendera mer tid med honom än jag måste, så jag försöker slita mig ur hans grepp. Han drar mig till en toalett och låser in oss. Vad tänker han göra? Jag tvivlar på att han tänker våldta mig. Han vekar inte som en sådan person. Men… Vem vet?

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)